Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Om folkskolor i allmänhet och den svenska i synnerhet, af Dionys
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
463
»Läraren har genom egna studier gjort sig väl förtrogen med
ämnet; han gifver fritt en klar och lefvande karaktäristik af Gustaf Adolfs
och Reuterholms personer; anställer jämförelse med föregående
förmyndarestyrelser, redogör vid kartan för grunddragen af franska revolutionens
och Napoleons historia; visar anledningarna till kollisionen mellan
Napoleon och Gustaf Adolf, mellan revolution och konungadöme; redogör för
Sveriges dåvarande militära ställning, landtvärnets öde; framhåller
nödvändigheten af ett väl ordnadt nationalförsvar (sic!), erinrar om dettas
utveckling under den allra sista tiden (!), låter till äfventyrs barnen i
läsboken läsa sådana stycken, som handla om här nämda saker, gifver
barnen det i läroboken förekommande stycket till hemläxa.» (Erinringar
af A. O. Stenkula.)
Detta skall allt ske på en timme, sedan man förut raskt (!) förhört
föregående historietimmes innehåll.
Eller — kommer man i ett läsbokstycke till orden »parlament»
och »götisk stil», bör man enligt samma erinringars nya metod för samma
auditorium »redogöra för parlamentets sammansättning, dess betydelse i
det engelska statsskicket, grunddragen af dess utveckling den anda, i
hvilken denna utveckling går, allt under jämförelse med svenska
förhållanden. Man kan vid svarta taflan visa skillnaden mellan götisk och
romansk byggnadsstil, visa teckningar af byggnader i bägge stilarna,
gifva antydningar om de tider, som frambragt dylika verk o. s. v.»
Är det icke mycket uppbyggliga föreläsningar för 12- å 13-års
folkskolpojkar. Är det icke grannt? Och det är så typiskt. Ett nytt
upprepande af historierna om de hvitmenade grifterna!
Läggom därtill, att dessa vetenskapliga föreläsningar böra äga rum
i en stad, där på somliga håll — ty alla äro dess bättre ej tokiga —
man, utan att af samme vetenskapsifrare bli hindrad, läser ämnen sådana
som kemi, fysik och botanik —- utantill!!
Finnas då inga ljuspunkter i denna mörka tafla?
Jo, de finnas.
Tydligt är att det bland folkskolans personal måste finnas två
partier -— ett, som med knäppta händer går, dit präster och inspektörer
leda dem vid näsan, och ett, som med blicken fästad på skolans och
folkupplysningens veikliga bästa ej utan att knota bär den olidliga
oxtömmen. Och glädjande att nämna är den sista gruppen utan jämförelse
störst. Det ser ut, som om en kulturkamp inom den svenska skolan
stode i begrepp att börja. Så har t. ex. den beryktade skolstriden i
Malmö utom mänga personliga tvistepunkter, äfven till anledning haft den
fördärfvande, mekaniska, dogmatiska och egendomligt nog på samma
gång osundt pietistiska anda, som där liksom annorstädes gynnas och
söker göra sig bred.
Det synes likväl på samma gång, som det fattades förkämparna
för den nya, skolreformerande riktningen inom skolan mod — och det
är deras skam — att direkt, utan omsvep säga ut sin mening om hvad
striden gäller: skolans sekularisering. Kanske det är ovissheten om bistånd
utifrån, som trycker dem.
Krafven på nya ämnens införande vid seminarier och folkskolor,
eller på redan införda men hälft förbisedda ämnens utvidgande och
fördjupande äro några af dé tecken, som tyda på en sådan begynnande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
