Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Madame Blavatsky som religionsstifterska, af Karl af Geijerstam. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
469
Det ser ut som om den osanning, hvilken synes hafva helt
genomträngt madame Blavatskys person, småningom genomträngt hela
samfundet, så att dess ledare kommit att intaga madames egen ståndpunkt,
sådan hon framställde den i ett bref till Aksåkoff angående sitt
förhållande till Home: det skulle gå honom illa, om han icke höll sin mun,
ty hon vore tvungen att försvara sig själf eller med andra ord: det vore
ej så noga, hvilka medel som användes, då det gälde försvaret af eget
skinn. Osanning och bedrägeri hafva varit basen för samfundets
uppkomst och medlet för dess utveckling; i denna anda har det ock fortgått
efter madame Blavatskys död. Jag hänsyftar nu närmast på de
Judge-ska bedrägerierna, hvilka äfven de nära nog försvaras af samfundet, ja,
äfven af mrs Besant. Hon, som en gång sade, att hon önskade, att
det skulle skrifvas på hennes graf: »Hon sökte följa sanningen», har med
en, som det ovilkorligen synes mig, mindre saaningsenlig framställning
en gång sökt försvara sin hjältinna mot Hodgsonska rapporten, genom
att påstå, att dess innehåll blott hvilade på Coulombs trovärdighet, och
nu fortgår hon på samma bana, då hon icke vågar öppet säga gent emot
Judge: »Här föreligger ett klart bedrägeri. Till sådant lånar jag mig
aldrig». Att komma med svepskäl, sådana som dem, hon begagnar, är
helt enkelt ovärdigt en person med den karaktär, mrs Besant en gång
egde*.
Jag kan icke underlåta att i detta sammanhang påpeka en madame
Blavatskys egendomlighet, som äfven återfinnes hos teosofiska samfundet,
sådant det visar sig i sina skrifter. Den, som, utan att vara madame
Blavatsky eller teosofien svärmiskt hängifven, läst hennes arbeten, torde
ej kunnat undgå att lägga märke till den olidliga tvärsäkerhet, hvarmed
hon yttrar sig i de allra mäst kinkiga spörjsmål, och det öfvermod,
hvarmed hon behandlar vetenskap och vår tids värkligt kunniga män. Hon
har charlatanens säkra grepp och hänsynslösa uppträdande. Därmed
vinner hon ofantligt. Det är som mr Lillie säger om henne: »Hon
kunde visa fram några få sekiner och skaffa sig kredit för oräkneliga
skatter. Med ett »tyst» eller en hviskning af mystiska ord sådana som
»fjärde principen» eller »Para Brahma» kunde hon få folk att tro, att
hon satt inne med alla Cornelius Agrippas hemligheter.»
Samfundet bär härutinnan stiftarinnans prägel. Det ser ut som
om dess medlemmar blott behöfde lära det vanliga sammelsurium, som
återfinnes i deras tidskrifter, i Sinnetts böcker etc., för att de skola anse
sig berättigade att med den gränslösaste öfverlägsenhet se ned på vår
tids forskning — som om de blott behöfde blifva stälda andligen på
hufvudet genom den inbillningen, att de begripa något af den
halfsyste-matiserade ömklighet, som kallas för Secret Doctrine, för att de skola
* Till de Judgeska bedrägerierna skall jag återkomma i min sista uppsats. —
Hvad den svenska teosofiska rörelsen beträffar, har den trädt i de
Blavatsky-ska fotspåren; härom kan man öfvertyga sig blott och bart genom att läsa
sammanfattningen af G. Ljungströms dom öfver den Hodgsonska rapporten (se G. Ljungström, En
teosofs svar på Karl af Geijerstams »Modern vidskepelse», sid. 91 o. f.). Där säges,
att Samfundet för psykisk forskning lällt domen öfver madame Blavatsky på grund af
en samling antaganden af en person, mr Hodgson, samt en vittnesattest från en mr
Coulomb. Detta om något torde vara uppenbar »occultism», som mr Mohini sade, när
han ljög. Jfr sid. 407.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
