Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Madame Blavatsky som religionsstifterska, af Karl af Geijerstam. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
477
Madame J.: »Men för att visa, att min känsla för er är mer än
tomma ord vill jag tala med Er om några ämnen, angående hvilka jag
säkerligen icke skulle öppna min mun till en person, som vore mig
likgiltig. Jag har tänkt åtskilligt på Er under sista tiden: jag tänker, att
Ni för mycket ryckes med af det Teosofiska samfundet, och jag är rädd,
att dess inflytande kan värka skadligt och sorgligt på Eder i alla
hänseenden.
»Jag tackar Eder hjärtligen för Edert deltagande», sade jag
(Solovyoff), »men jag tror ej, att jag är en person, som är så lätt hänförd,
som Ni tänker. Utan tvifvel hyser jag stort intresse för teosofiska
samfundet — det kan ej vara annorlunda — Ni vet, jag har ju redan
berättat Eder att mystiska och ockulta ämnen af alla slag utgöra för
närvarande en väsentlig del af mina studier. Hur kan det vara något
skadligt i dem? Eller är Ni rädd, att jag skall blifva Buddhist till följd
af Olcotts och Mohinis* inflytande? Ni kan i det hänseendet vara
alldeles lugn.
»Nej! Det är alls icke det», utropade madame Y. (så nämnes
madame Jelihovsky i Solovyoffs bok), »faran ligger icke i läsandet af
böcker om mysticism och i studiet af ockultism. Ni ryckes med genom
andra medel än dessa och kommer själf i en mycket farlig ställning.
Det fins saker, som fånga och förvända synen, och när man upptäcker
sin villfarelse och får sin syn igen, är det för sent. Ni ämnar ju ej
upprepa för Helene, hvad jag sagt?
»Om Ni tror, att jag skall tala om det, så säg ej ett ord mera!»
»Nå väl, hör på mig! Hvad ärnar Ni säga om fenomenet med
medalj onen?»
»Ni kan besvara den frågan själf; Ni måste hafva märkt, hvad jag
tänkte därom.»
»Och har Ni fått reda på, hvad jag tänker därom och om alla
Helenas prestationer?»
»För att tala uppriktigt har jag ända hittills icke fått detta klart.»
»Där hafva vi det! Ni måste veta, att hon och jag icke hafva
något som hälst gemensamt. Jag håller af henne och har hållit af henne
alltfrån min barndom; det gifves ögonblick, då jag är mycket ledsen för
hennes skull, hvad Ni än må säga, är hon säkerligen en mycket olycklig
kvinna. Nu måste jag berätta Eder att af medlidande med henne måste
jag ofta blunda, ehuru hon ofta stöter mig gräsligt. Men jag håller af
henne, iag sörjer öfver henne, jag kan icke annat än se genom fingrarne
med henne. Just nu hafva vi icke sett hvarandra sedan flere år; hon
skref och bad mig besöka sig.... Jag är mycket glad att se henne och
att vara med henne, men dock är det bara misshällighet oss emellan,
vi hafva intet gemensamt. Hon tvingar mig beständigt att skrifva
angående hennes samfund och alla dessa fenomen, men hvad har jag med
allt det där att göra? Allt som är möjligt vill jag göra för henne, men
hvad hon begär är omöjligt; jag ville offra åtskilligt för hennes skull,
men jag är ej beredd att offra mitt samvete.»
»Ert samvete! Begär hon sådant af Eder?»
* Båda dessa herrar voro äfven i Paris vid denna tidpunkt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
