Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Madame Blavatsky som religionsstifterska, af Karl af Geijerstam. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
478
»Ja, det är just hvad^ hon gör; det har hon kräft af mig under
läng tid nu, sedan många år’ För henne är det blott en obetydlighet,
ser Ni; men för mig, om jag fogade mig efter hennes önskan, skulle
det vara ett brott — jag säger ett brott.. Hon kan icke förstå mig, vi
betrakta världen så ytterst olika; jag är en kristen, men hon — hvad
är hon. Jag, såsom Ni, vet det icke; kanske hon själf ej vet det. Hon
håller mig så fast, att jag ej kan komma lös från henne. »Det synes»,
säger hon, »du häller alls icke af mig, när du icke kan göra ens det för
mig. Hvad skulle det kosta dig? Kan du icke se att det är helt
enkelt barnslighet?» Och tänk att X hjälper henne att pläga mig. »Ja»,
säger hon »det är bara jag, som håller af Helena; du älskar henne ej,
ty du vill ej hjälpa henne.» Tänk hur det skall kännas! X. har
värk-ligen inga gränser för sitt medlidande med Helena, men är sådant
värk-ligen kärlek? Kan det vara möjligt, att man skulle tillgripa bedrägeri
och brott för att bevisa sin kärlek? .... Där hafva vi *** (hon nämde
en deras slägting, som nyligen dött, en mycket välkänd person); han
var en man med stor intelligens och en värklig kristen; då han var
döende, bad han mig pä sin dödsbädd, att icke lyssna till Helenas böner,
och att jag skulle förklara för henne, att om hon gick sin egen väg, om
jag samtyckte att göra hvad hon beständigt bad mig om, skulle det i
främsta rummet leda till hennes eget fördärf.»
»Men hvad talar Ni om?» sade jag, »Ni talar blott i gåtor.»
»Jag kan ej uttrycka mig pä annat annat sätt.»
»Men af Edra gåtor kan jag ej annat än sluta mig till det värsta.
Ni talar om »brott» och »fördärf».
»Ja, det är så. Ni förstår mycket väl, hvad jag talar om; det är
ej svårt. Tvinga mig ej att förklara mig tydligare! Jag har sagt nog
för att förmå Eder vara på Eder vakt. Tag Eder i akt! Ni kan blifva
insnärjd. Helena är en sådan kvinna. Stundom handlar hon med största
enkelhet, med absolut dårskap, men på samma gång förstår hon skapa
sådan rök! Om Ni bara kände de människor hon fångat i sina nät!
»Men Ni har sagt så mycket, att Ni gjorde bättre att tala rentut
med. mig.»
»Nej jag skall ej säga mer», utropade madame Y. »Jag har sagt
för mycket, och i hvad jag sagt är det fä i, som ej fått sina prickar,
dem kan Ni sätta dit själf. A bon entendeur, salut.
»Det vill säga: alla dessa mahatma-fenomen, alla dessa tilldragelser,
de äro blott bedrägeri, bedrägeri och äter bedrägeri!» utropade jag.
»Jag säger ingenting», svarade madame Y. högtidligt och yttrade
sedan värkligen ej ett ord.
Få månader senare skref hon till mig frän Ryssland, erinrande om
detta samtal och upprepande i skrift allt hvad jag här skrifvit. Detta
bref är ännu i min ego.
Madame Y. var madame Jelihovsky, madame Blavatskys syster.
Hon synes vid denna tidpunkt hafva stått vid en skiljoväg i sitt
förhållande till madame Blavatsky. Tydligen hörde hon till dem som voro
snärjda sä, att de ej kunde komma lös. Hon hade förut skrifvit om
madame Blavatsky och framstälde henne då såsom ett spiritistiskt medium
och berättade de mäst underbara historier i den spiritistiska genren.
Madame Blavatsky var sedermera, då teosofien kom upp, mycket
miss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
