Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Från Norrlands skogsbygder, af Simson. II. Huru kommo vi Irlands skär så nära?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
492
dom bättre stäldt där du är kommen från? Eller tror du att
djäfvul-skapen, som kommer rykande där på vattnet, skaffar oss bättre tider?
— »Hvad är detta?» utropar ni. »En skötbåt med sidohjul och
rykande skorsten!»
— »Ja hon hetes gå med eld och hjul, okristligt sagdt. D’är
ångbåten där, som han kallas.»
— »Håhå! Huru många hästars kraft har den där?»
— »Hästars? Hvad är det för prat! Tolf bockars kraft har han
och därmed jämt. Nota bene då’n Båtkalle har varit karl att spaka
honom i gång. — Nej, d’är som jag säger, att då Gud kan tåla töcken
där hädelse, så är han alldeles för mycket långmodig — hvad jag
syndare kan anse . . . Och regeringen sedan! Hets det inte, att kristliga
människor skulle ge sig att drifva sågverk med en slik ohyra!»
— »Har sådant redan varit på tal?»
— »Fantaster, förstås! Ingen riktig människa, må veta! Nån
skräddare, som sitter korsbent på bordet och profeterar . . . Huru var
det värdt att tro annat? Jag vill se den dag, då ett slikt skallerverk
driiver en sågram med uppdragsketting. Men nog skall en tro att där äflas
och funderas och projekteras och profeteras ditåt, tills Kerren tar af dem
förståndsgåfvan och straffar oss alla med något oråd.»
— »Nå men huru då?»
— »Ja hvad äflas dom efter om inte att hitta på något otyg att
äta upp bonden med, helst nu, då han reder sig godt? För det var
en sak, att inte är någon af oss utstuderad i tocke’ där.
— »Men ni kunde bli» ...
— »Nej, herren bevare oss!»
— »Nå, men hvarför inte? Hör på ett ord! Den dag som
möjlighet yppas, att såga med nånting kraftigare än vatten!» . . .
— »Hör på dåren!» . . .
— ». . . Så förhala icke då tiden med långsamma fundationer,
tills eder näring är ur handen, utan gripen genast till den nya tidens
verktyg i byalag och socknelag! Det rådet fån I gratis af en, som har sett i
framtiden, huru det annars går.»
— »Ja du får ha sett huru mycket du vill, men jag är en kristen
och mig bedrager du visserliga ej. Af herranom är förordnadt, att hvar
sin syssla sköter. Och bonden skall i sin enfaldighet en bonde förblifva.
Det ordet minns jag efter min gamla själaherde, om det också skulle
vara det sista. Nej, gack bort, Satan, till det rummet, dädan du äst
kommen!»
Så sagdt och genom hänvisningens makt, står ni åter på bron med
energiska knogar i ögonvrår. Men fjärran i tid och rum glider flotten,
där far, befriad frän eder vidare åsyn, utbrister triumferande:
— »Säg genast, att det var den här evinnerlige Ström-Lasse. Men
jag visste väl, att det fans hjälpråd att visa hem’en, dä han börjar bli
för näsvis.»
Och far fortsätter själfbelåten att styra vidare ned mot den gröna
ön, som ännu pä betydligt afständ ligger rätt förut i hans gamla
far
vatten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
