Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Från Norrlands skogsbygder, af Simson. II. Huru kommo vi Irlands skär så nära?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
499
tillfälle att säga för hvarandra hvad de gå för, en stund medan yxoma
arbeta.
Stolpen faller under nytt skrål.
— »Vill du nu öppna godvilligt?»
— »Nej, gå på du, så blir det nån råd!»
— »Dit och hugg bort andra stolpen, karlar!» befaller Kristofer
med villig påföljd. »Och sen så vet en nog det, att du är en töcken
en, som tar hem sjöskadadt mjöl och slik uselhet och tvingar stackarn
att köpa till högsta pris, om han skall få sitta kvar på hemmanet. Just
en töcken fähund är du!»
På detta fick människovännen Kristofer förmodligen veta någon
egen merit, som han glömde berätta oss, men hvad dessa uppriktigheter
bytas, så faller äfven andra stolpen. Nu måste inspektom vid ny
uppfordran bekväma sig att öppna, när intet annat hjälper, och med detta
nederlag är han ute af vår berättelse.
Om segraren Kristofer återstår, att han kom fram till fjärden, såsom
han svurit hade, med sina uppgifna 100,000 vid ännu rådande
västan-väder. Men hvad vållar ej blåsten — och de lössläppta makterna, när
det så bär till? Hans timmerbom i fjärden sönderslets och en del af
innehållet piskades ut till hafs. Och sedan —-ja hvem kunde sedan
kontrollera hans 100,000 timmer? Man hade sina starka misstankar,
men hvad kunde göras? Kristofer entledigades af sitt tacksamma bolag,
men det gjorde honom ingenting. Han var dädanefter riker karl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
