Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Från den stora teaterofredens dagar, af Gasparone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
505
på teaterdirektörer och aktörer, kommer i ätta, nio fall af tio råheten fram.
Oppositionen lät dock inte imponera på sig af maktspråket, de drastiska
uppmaningarna eller de kavata gesterna, och vid den slutliga
omröstningen afslogs det Fredriksonska förslaget. Pang. Man skulle kunna
tycka, att ordföranden i en association borde vara den förste att
respektera det associationens medlemmar begagna sig af sina rättigheter att fritt
yttra sig och besluta samt hålla sig för god att visa humör öfver ett i
laga ordning fattadt beslut. Men den gängse vanan att genom
maktspråk eller ränker genomdrifva sina idéer gjorde honom tämligen
besinningslös. Engagemangskomitèns medlemmar kila ut eller kanske draga
de sig undan i en vrå och efter en stunds samråd förklara de att de
nedlägga sina befattningar, och för att än mer förinta dem som våga ha
sin vilja, för sig förklira hrr Fredrikson, Bäckström, Personne m. fl. att
de skudda stoftet af sina fötter och utgå ur associationen. Sammanträdet
kunde ej fortsättas. Förgäfves påmintes de strejkande om, att de gjorde
sig skyldige till kontraktsbrott, ty ett formenligt utträdande ur
associationen skulle ha skett förut (senast den sista mars) och på ett annat sätt.
För att om möjligt ordna saken i godo begärde majoriteten dagen
därpå hos direktören utlysande af ett nytt sammanträde; direktören är
skyldig kalla till sammanträde, då minst två associationsmedlemmar det
begära. Denna gång var det åtta, men förgäfves. Då tog slutligen
ma-joriten själf saken om hand och kallade till sammanträde äfven de
utträdande. De kommo ej hvarken då eller till de ajournerade
sammanträdena. På tillfrågan genom notarius publicus huruvida de fasthölle vid
sin afsikt att utgå ur associationen, värdigades de ej ens svara. De hade
antagligen sä mycken, användning för sin insinuanta talförmåga utomhus
och på sä många andra ställen, att de ej hade tid att ge ett ärligt och
öppet ja eller nej, ty man skall inte tro att de, såsom salig Akilles när
han blef pikerad, sutto tysta i sina tält. De voro nog både med ben
och munnar i rörelse. Den 16 bröt äntligen hr Fredriksson
allernädi-gast tystnaden och utfärdade från kongl. dramatiska teaterns kansli till
enhvar af oppositionen ett skriftligt ultimatum. Det är ett ganska
dråpligt och för direktören rätt betecknande aktstycke, hvars genomläsning
beredt oss stort nöje icke minst för den grandiosa diktatorstonen han
söker anslå där, en ton som han för öfrigt gärna begagnade i början af
hvarje associationssammanträde. Herre gud, man har ju inte för roskull
gycklat markis och grandseigneur under så mänga år.
Som hufvudvilkor för att någon som hälst underhandling skulle
kunna komma till stånd uppstäldes att fru Ellen Hartmann skulle för
nästa spelår antagas till associationsmedlem. Därefter skulle man
förhandla på basis af ett omorganisationsförslag, som beröfvade de kvinliga
associationsmedlemmarne deras beslutanderätt utom vid val af direktör,
engagemangskomité och revisorer. Han var nog hygglig att vilja låta
dem få ha kvar sitt med herrarne solidariska ekonomiska ansvar.
Attentatet mot de kvinliga medlemmarne var hvarken chevalereskt eller
tacksamt, ity att hr F. förut lär hos de kvinliga medlemmarne funnit sitt
säkraste stöd både vid direktörsval och andra beslut. Utan att smickra
torde nog ock kunna sägas, att hvad praktiskt förstånd, redbarhet och
ordentlighet beträffar, torde de kvinliga medlemmarne lugnt kunna
uthärda en jämföielse med sina ärade manliga kamrater.
33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
