Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Från den stora teaterofredens dagar, af Gasparone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5o6
Svaret som detta pompösa ultimatum emellertid fick var endast en
snäf uppmaning att, såvida han ville fortfarande kvarstå i associationen, i
behörig ordning väcka omorganisationsförslaget vid ett
associationssam-manträde så att det då kunde diskuteras.
Intressant hade varit, om vid sidan af detta Fredriksonska ultimatum
kunnat refereras en af honom till finansdepartementet inlämnad skrifvelse,
som aldrig blef införd i diariet, utan lär ha blifvit på finansministerns
uppmaning återtagen. Associationens medlemmar ha nämligen vid vissa
tillfällen icke blott nu, utan äfven förr icke utan fog trott sig spåra små
stilla planer att frånvrida associationen teatern.
Då alltjämt ingen kallelse till sammanträde hördes utaf och då de
många angelägenheter, som behöfde ordnas för nästa spelår, lågo i
fullständigt lägervall i följd af direktörens och hans medhjälpares tredska och
arbetsinställelse, fann majoriteten omöjligt att låta ett sådant tillstånd
fortgå längre.
De måste därför slutligen göra kort process med hr F. och afsatte
honom helt simpelt den 21 maj*) samt läto honom den 24 maj få
underrättelse härom, för den händelse han ville genom en abdikation sauvera
apparenserna. Då fann hr F. snara råd dyra och ilade samma dag upp
till finansministern, som ej hade nys om händelsernas utveckling och inte
häller fick det genom hr F;s försorg, utan denne lagade bara att han
fick i sin hand och i sitt namn det sedvanliga hyreskontraktet rörande
teatern. Det kunde ju möjligen användas som ett vapen, om ock
åtkomstsättet var litet egendomligt.
Men till hvilken skola väl landets barn, de må nu tillhöra den
högre byråkratien och plutokratien eller den fattiga lappbefolkningen,
vända sig i sina bekymmer och bryderier, om ej till landets fader! Och
ännu närmare ligger det att tänka på en sådan tillflyktsort för kungliga
komedianter. De som nu äro på tal tillhöra en institution, hvars
direk-törsval lära skola konfirmeras af regeringen och i hvars konstnärliga nimbus,
åtminstone i medlemmarnes egna tankar, epitetet kunglig spelar den mest
betydande rollen. Man har ock ansett sig ega anledning antaga, att den
nuvarande direktören kunde som det bästa stödet för sitt kvarsittande
betrakta den tilltro, hans blomstermålningar om det i alla tänkbara
af-seenden ypperliga tillståndet vid den af honom förvaltade, teatern enligt
kamraternas uppfattning lyckats förvärfva och äfven bibehålla hos h. m:t
konungen personligen. Understödd af teaterns litteris-trängtande (!!)
specialister i vulgär komik, fick ock hr direktören, som är nervöst orolig för
allt hvad som kan befaras underminera hans position eller något
maskstungna gloire, förfärligt brådtom att både på högsta och äfven på mindre
höga håll söka skingra de tvifvel, som efter de bestämda anklagelserna
specielt i extrahäftet af denna tidskrift kunnat uppstå om allt i verkligheten
vore så väl bestäldt vid den bästa af alla tänkbara teatrar. Vi känna dock
icke huruvida man mångenst 3des vågade sig fram med sina
röfvarhisto-rier om äktheten af de citerade dokumenten. Man insåg väl snart, att
det hade varit lika lönlöst som försöket att få någon af de i extrahäftet
om-nämda förf, till att till hr F:s och konsortiets »Ehrenrettung» dementera hvad
*) Afsättningsdekretet eller den Fredriksonska orlofssedeln förtjänar sin plats
i teaterhäfderna och kan — genom en ödets ironi — läsas i Dagens Nyheter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
