Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 13—14 - Englands fackföreningar, af Frantz Pio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
555
kontinenten ännu den dag i dag är låter sig nöja — att bringa klarhet
öfver existerande färdiga förråd af ifrågavarande artikel och efterfrågan
under den närmaste framtiden. Sedan de prisbestämmande elementen
sålunda blifvit utredda, tages i öfvervägande, huruvida produktionen under
sådana prisförhållanden afkastar ett sådant öfverskott, att det jämte den
normala profiten kan räcka till för en förhöjning af arbetslönen, öch först
därefter afgöres om det skall strejkas eller icke.
Det praktiska resultatet af denna nya strejkpolitik, som ofta med
ängslig försiktighet sätter telegrafen i rörelse öfver hela världen, har varit
en betydlig förminskning af antalet strejker, i synnerhet af misslyckade
strejker. Ty en förlorad strejk kan uppsluka alla Trade Unions fonder,
både strejkkassor och benefitsfonder, som icke hällas strängt åtskilda.
Arbetarnes insats i kampen är med andra ord icke blott hans närvarande,
utan till en del också hans framtida ekonomiska ställning, och han föres
sålunda genom händelsernas makt till att betrakta strejken som det
barbariska stridsmedel, som det är, och till att kräfva en förnuftig försiktighet
i användandet af detta fruktansvärda vapen. På den andra sidan kan
den slutna rika Trade union, som aflönar sina funktionärer med nordiska
ämbetsmannalöner, uppfostra en stab af skickliga affärsmän, hvilka kunna
beräkna framtidens konjunkturer lika säkert som driftsegaren själf och
ställa modern vetenskap och statistik till arbetarnes förfogande.
Det betydelsefullaste i den nya era, som »Amalgamated Society of
Engineers» inleder, är emellertid det, att striden öfverflyttas från det
socialekonomiska till det politiska området; härefter och långt in pä sjuttiotalet
gäller striden hufvudsakligen politiska frågor. Tendensen härtill läg så att
säga i luften; det är ungefär samtidigt, som Lasalle uppagiterar Tysklands
socialistiska arbetare till politisk verksamhet (och därigenom skapar den
moderna tyska socialdemokratien). I England tillgripes dock icke politiken
— som i Tyskland — som häfstång för socialismens genomförande, men
den användes till genomdrifvandet af bestämda politiska reformer, utöfver
hvilka, de dåtida ledarne icke sågo. De påtagliga politiska olikheter, som
den dåvarande engelska lagstiftningen hade att uppvisa mellan
arbetarklassen och medelklassen, föllo dessa praktiska män mera i ögonen, voro
för dem lättare att handskas med, än de invecklade ekonomiska
problemen. De fordrade en nedsättning af den bestående rösträttscensus, som
faktiskt uteslöt hela arbetarklassen från politisk myndighet, införande af
ett statsskoleväsende, som kunde något så när tillförsäkra de
obemedlades barn undervisning, erkännande af en Trade Union’s
förmögenhets-rättsliga personlighet (som det då var, kunde man ostraffadt och
ansvarsfritt bestjäla och bedraga en fackförening, då den icke kunde
med juridisk giltighet ega någon förmögenhet), upphäfvandet af den gamla
Master and Servant Act, som bestämde fängelsestraff för arbetarens
kontraktsbrott, medan den lät arbetsgifvaren gå straffri o. s. v., — ett
program, om hvilket arbetarpartiet kunde fullständigt enas med medelklassens
radikala individualister och som småningom genomdrefs och den dag i dag
är i alla punkter gällande engelsk rätt. Under striden för detta program
gä arbetarne och de radikala individualisterna hand i hand; det är det
unga Englands högsta intelligens, som här följer arbetarpartiets fana; vi
finna här Mundella, medlem af Gladstones sista ministär, unga
universitets-professorer och en mängd då ännu obekanta namn, hvilkas bärare nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
