Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 13—14 - Englands fackföreningar, af Frantz Pio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
557
hans arbetare, alldeles så som han underhandlar med det aktiebolag’
som levererar honom hans maskiner och råämnen. Det är icke en audiens,
som en öfverordnad beviljar en underordnad, utan en rent affärsmässig
underhandling mellan två likstälda parter. Från denna tid förskrifva sig
vidare de berömda skiljedomstolar och förliknings kamrar, hvari arbetsgifvare
och arbetare af egen drift sammanträda för att privat afgöra uppkomna
tvister och förebygga sådana för framtiden genom att på förhand bestämma
de framtida arbets vilkoren. Dessa institutioner, som endast voro
naturliga uttryck af likställighetsförhållandet mellan arbetsgifvare och arbetare,
hafva på kontinenten framkallat en mängd artificiella, af staten framhjälpta
efterbildningar, som aldrig uppnått sina engelska förebilder och aldrig
skola kunna göra det, så länge förutsättningen för det hela,
likställighetsförhållandet mellan arbetsgifvare och arbetare, hvarken kännes i praktiken
eller erkännes i teorien.
Bakgrunden för hela denna utveckling utgöres af de glänsande
ekonomiska konjunkturerna i början på sjutiotalet. Under den dåtida våldsamma
företagsamheten var arbetslöshet okänd, arbetslönen var högre än någonsin
förr under århundradet, antalet af Trade Union’s medlemmar växte till
dubbelt och juntan kunde i ro och lugn fullborda sitt segerrika fälttåg
på det politiska området och maka de ekonomiska spörsmålen åt sidan,
utan att störas af det hemska ropet efter dagligt bröd.
Medan juntan sålunda i London fördjupade sig i den politiska
striden, upptog de ekonomiska frågorna, sakens egentliga kärna, af de
mäktiga föreningarna norr om Humber: grufarbetames och
bomullsspin-narnes fackföreningar. På grufarbetames konferens i Leeds sättes Trade
Unionismens gamla program i högsätet: häfdandet af arbetarens standard
of life genom statens ingripande på de punkter, där den fria associationen
ej räcker till, och med hänsyn härtill uppställas en mängd fordringar i
afseende på statens reglerande af grufarbetet, hvilka fordringar nu
allesammans äro upptagna i »Miners regulations Act». Det är rörande
normalarbetsdagen som den börjande splittringen inom arbetarpartiet
framträder tydligast. Nio timmars dagen är lösen under sjuttiotalet, som
åtta timmarsdagen under åttiotalet. Kampen inleddes med den stora
Newcastlestrejken 1871. Newcastles maskinarbetare, som stodo utanför
»Amalgamated Society of Engineers», började strejken utan uppmaning
från deras sida, om de också senare mottogo strejkbidrag såväl från den
som från Englands öfriga stora Trade Unions. Intressant är
Internatio-nalens ro’l under denna strejk; på uppmaning af »Amalgamated Society
of Engineers» hämmade Internationalen all tillförsel af maskinarbetare
från kontinenten till Newcastle. Efter ett kort motstånd gåfvo
drifts-herrarne efter för arbetarnes anspråk; under dåvarande i synnerhet i
maskinindustrien så glänsande konjunkturer gledo alltför kolossala vinster
dem ur händerna under en arbetsinställning. — Då Newcastlestrejken
hade visat åt hvilket håll vinden blåste, proklamerade »Amalgamated Society
of Engineers» och alla öfriga föreningar inom metallindustrien strejk till
förmån för 9 timmarsdagen, men driftsherrarne gåfvo efter, innan ens
arbetet hunnit nedläggas. Emellertid hade Lancashires bomullsspinnare, som
icke ansågo sin organisation tillräckligt fast eller konjunkturerna inom deras
yrke tillräckligt gynsamma för att genom en strejk kunna genomdrifva
9-timmarsdagen, börjat en agitation för dess genomförande genom en lag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
