Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 13—14 - Om liberal nihilism, af Thomas H. Huxley. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5/6
enskilde äro att önska en sädan inblandning. Grunden därtill är helt enkel.
Folk har en ganska stark känsla af visst obehag och vill liksom en person,
hvilken har något ondt, att det skall omedelbart afhjälpas. Men
statsmannen är lik läkaren, som mycket väl vet att ett opiat kan
ögonblickligen stilla smärtan, men också lika väl vet, att i tidernas längd ett opiat
kan göra mer skada än nytta. I tre fall af fyra är det klokaste han
kan göra att vänta och öfverlämna saken ät naturen. Men i det fjärde
fallet, där kännetecknen icke kunna missförstås och sjukdomsorsaken är
bekant, räddar en skicklig läkare lifvet. Men är den omständighet, att
en skicklig läkare ger sä litet medicin som möjligt, bevis att han aldrig
får ge någon?
Men påståendet låter äfven direkt vederlägga sig. Säkerligen kunde
staten eller folkets samfälda auktoritet med full rätt påbjuda mig min
religion eller mina västar, om en sådan befattning kunde motiveras med lika
goda grunder som påbudet att jag skall ge mina barn en ordentlig
uppfostran. Och det leder mig till den fråga, som ligger till grund för hela
resonnemanget, den frågan nämligen, på hvilken grundval hvilar statens
auktoritet och huru låta gränserna för denna auktoritet bestämma sig?
En af de äldsta och djupsinnigaste engelska filosoferna, Hobbes
från Malmesbury, skrifver:
»En herskares uppgift, det må nu vara fråga om en monark eller en
folkrepresentation, består i det ändamål, för hvilket han beklädts med den högsta makten,
nämligen i omsorgen för människornas säkerhet; i den omsorg hvartill han genom naturens
lag är förpliktigad och för hvilken han har att aflägga räkenskap inför gud, som är
upp-hofvet till denna lag, och endast inför honom. Men säkerhet är här icke att fatta
endast som ett bevarande, utan äfven alla andra lifvets fördelar, som enhvar på ärligt sätt
förvärfvar sig utan fara eller skada för staten.»
Vid första påseendet kan det förefalla, som om detta vore en kort
och bestämd sammanfattning af regeringens polisteori, men det är icke
så. Ty Hobbes fortsätter:
»Och det får icke ske därigenom, att man sträcker omsorgen om de enskilde
utöfver att skydda för skador, om de beklaga sig däröfver, utan genom den allmänna
omvårdnad, som ligger innesluten i den offentliga uppfostran genom lära och exempel
och’ genom införandet och genomförandet af goda lagar, som de enskilde därefter kunna,
använda i speciella fall» (Leviathan, Molesworths upplaga, s. 322).
Det är icke underligt, att ett ögonvittne af det inbördes kriget
mellan Karl den förste och parlamentet ser uti upplösningen af allt hvad
som sammanhöll det i en sådan strid invecklade samhället »det värsta som
kan hända i denna värld». Och enhvar som läst Leviathan vet, i hvilken
grad Hobbes lät leda sig af sin oro för upprätthållandet af den högsta
maktinnehafvarens auktoritet, af hvad slag den än månde vara. Men det
berättigade i hans uppfattning af den högsta maktens plikter tyckes mig
icke försvagas af hans oerhörda teorier beträffande helgden af denna
makt. För honom, som lefde samtidigt med konungamaktens nedbrytande
genom folkets makt, syntes allt som försvagade denna makt vara ett hot mot
samhället. Men för John Locke, som var ett ögonvittne till det onda,
som uppkom genom kungamaktens försök att med våld och svek
omintetgöra folkets rättigheter, låg faran på annat håll.
Säkerheten för konungamaktens innehafvare är för Locke en mycket
oviktig sak och han betraktar konungamaktens afskaffande, om den icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
