Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 13—14 - Om liberal nihilism, af Thomas H. Huxley. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
577
längre gör sin plikt, och ersättande af en annan makt, som en själfklar
sak. Den store förkämpen för 1688 års revolution kunde icke tänka
annorlunda. Och det är också endast helt naturligt, att han snarare
sökte begränsa än utvidga statens maktområde, ehuru han i själfva
kärnpunkten öfverensstämmer med Hobbes uppfattning om dess plikter. Han
säger:
»Men ehuru människorna, då de inträda i samhället, öfverlämna den jämlikhet,
frihet och utöfvande makt, de hade i naturtillståndet, i samhällets händer, för att så
till vida, underkasta sig lagstiftningen, som samhällets väl det fordrar, så sker det dock
endast i syfte att bättre bevara sin frihet och sin egendom (ty det är icke att antaga
om något förnuftigt väsen, att det skulle förändra sitt läge i afsikt att försämra det); och
således är det aldrig att förutsätta, att samhällets makt eller den af det skapade
lagstiftningen sträcker sig utöfver det gemensamma bästa, utan samhället är förpliktigadt
att betrygga en hvar hans egendom genom att vidtaga åtgärder mot de tre nyssnämda
brister, som naturtillståndet gör så obekväma och osäkra. Och därför är enhvar, som
innehar den lagstiftande eller högsta myndigheten i en stat, förpliktigad att regera enligt
bestående lagar, som äro bragta till folkets kännedom och äro det välbekanta och icke
äro godtyckligt och hastigt beslutade; att genom opartiska och rättrådiga domare låta enligt
dessa lagar afgöra. tvistefrågor samt att inom landet använda statens makt endast för att
genomföra dessa lagar, men till det yttre för att hindra eller godtgöra skador, tillfogade
af utländingar, samt betrygga det allmänna för öfverfall. Och allt detta får icke afse
annat än folkets fred, säkerhet och allmänna väl.» (Lockes essay: Of civil
Government, § 131).
Alldeles som hos Hobbes så kan det äfven hos Locke vid första
påseende att se ut, som om hans åsikter om en regerings plikter ginge
mer åt negativt än positivt håll. Men ett mer ingående studium af
Lockes skrifter vederlägger genast en så skef uppfattning. I sitt »bref
om fördragsamhet» säger han:
»Staten synes mig vara en förbindelse af människor, ingången endast i syfte att
betrygga, bevara och befordra deras egna borgerliga intressen.
Borgerliga intressen kallar jag lif, frihet, hälsa och frihet från kroppsligt lidande
samt ägandet af yttre föremål som pengar, jordegendom, hus, möbler och liknande.
Det är de borgerliga myndigheternas plikt att betrygga alla .människor i allmänhet
och särskildt hvarje undersåte genom ett opartiskt handhafvande af lika gällande lagar
uti deras rättmätiga ägande af de ting, som höra till detta lif.
— — — — Myndigheternas domsrätt sträcker sig endast till dessa borgerliga
angelägenheter. — — — — All borgerlig makt, all borgerlig rätt och allt borgerligt
herravälde begränsas af och inskränka sig endast till omsorgen att främja dessa ändamål.»
På ett annat ställe i samma berömda »bref» framställer Locke
påståendet, att om myndigheterna äro af den åsikt, att ett barns tvättande
»är nyttigt för att bota eller förhindra en sjukdom, för hvilken bain äro
utsatta, och anse saken äga den vikt, att den bör upptagas i
lagstiftningen, så må de påbjuda den.»
Genom sitt kraftiga förordande af fördragsamhet i en viss utsträckning
uti religiösa angelägenheter tyckes Locke skilja sig i synnerligen hög grad
från Hobbes. Men anledningen hvarför de borgerliga myndigheterna
borde låta religionen vara i fred, är enligt Locke helt enkelt den, att
»den sanna frälsande religionen består i andens inre öfvertygelse». Och
då »det tillhör förståndets väsen att icke genom yttre våld låta tvinga sig
att tro på något», så är det orimligt att försöka genom tvång göra
människorna religiösa. Jag kan icke finna något annat ställe, där Locke
tillägnat sig den modärna liberalismens älsklingsdoktrin, att fördragsamhet
mot villfarelsen vore något godt i och för sig och hörde till kardinal-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
