Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 13—14 - Om liberal nihilism, af Thomas H. Huxley. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dygderna. Tvärtom förklarar han i samma »bref om fördragsamhet» på
det allra tydligaste: »Myndigheterna böra icke tillstädja någon åsikt, som
strider mot det mänskliga samhället eller de sedelagar, som äro
nödvändiga för det borgerliga samhällets bestånd.» Och den praktiska
slutsats, som han drager härur, är att hvarken papister eller ateister böra
komma i åtnjutande af fördragsamhet.
Sedan Lockes dagar har den negativa uppfattningen af en
regerings plikter steg för steg vuxit i styrka, till dess de funno ett
systematiskt och fyndigt uttryck i Wilhelm von Humboldts »Idéer».
Kärnpunkten i denna bok är påståendet, att staten har ingen rätt att på
något som hälst sätt uppträda annat än som högste polisbetjänt. Och
under den tid, som därefter förflutit, har tron på nyttan af att icke göra
något på detta område af olika anledningar tillvunnit sig en betydlig
popularitet. För det första ha människornas spekulativa öfvertygelser allt
mer gått tillbaka; deras benägenhet för fördragsamhet är stor, emedan
deras tro är liten. De veta, att staten låter helt lugnt sakerna ha sin
gång, så länge den icke känner riktigt till den, och äro af goda skäl af
den meningen, att de regerandes förstånd icke står på någon högre
nivå än den mycket låga, där deras eget förstånd befinner sig.
För det andra äro människornas tankar i hög grad tagna i anspråk
genom blotta hopandet af pengar och då det egna intresset i dess
enklaste och starkaste form kraftigt beröres häraf, så har vetenskapen
(i nationalekonomiens gestalt) - beredvilligt uppvisat, att man lugnt kan
öfverläta åt det egna intresset att leta reda på bästa sättet att nå sitt
mål. Snabbheten och säkerheten i förbindelsen mellan de olika länderna,
maskinindustriens oerhörda utveckling, och den allmänna freden (om
ock afbruten af korta krigstider) ha lika fullständigt förändrat handelns
utseende som det modärna artilleriet krigets. Köpmannen fann sig lika
besvärad af de gamla skyddsåtgärderna som krigaren af sin rustning —
och den negativa lagstiftningen har beredt köpmannen samma lättnad,
som borttagandet af bröstpansar, benskenor och kyller krigaren. Men
däraf att krigaren har det bättre utan rustning, följer icke, att det är
önskvärdt, att landets försvarare skola draga alldeles nakna ut i fält; och
lika litet följer däraf, att principen laissez-faire, hur viktig och nyttig den
än kan vara i fråga om penningförvärf vore det enda bud, hvarefter
staten hade att rätta sig i alla andra saker och isynnerhet i sådana, där
det som gör laissez-faire berättigadt, nämligen den insikt, som ett direkt
personligt intresse lämnar i tydligt begripna angelägenheter, fullständigt felas.
För det tredje finnes förutom den likgiltighet, som bristen på en
stark trosöfvertygelse framkallar, och det förtroende till nyttan af principen
laissez-faire, som uppenbarligen rättfärdigas af den erfarenhet, man gjort
sig om dess värde på penningförvärfvets område, äfven en ännu bättre
och ädlare anledning till djup misstro mot lagstiftningens inblandning:
nämligen den tanke som besjälade Humboldt och genljuder mellan raderna i
John Stuart Mills berömda uppsats om friheten — den berättigade fruktan
att ändamålet eljes skulle komma att uppoffras för medlen,.att friheten’och
individualiteten eljes skulle exerceras och disciplineras ut ur
människo-lifvet, då endast under sådana omständigheter den stora statskvarnen
kunde gå lugnt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
