Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 13—14 - Ernest Hello, af Hermann Bahr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
579
Ernest Hello
af
Hermann Bahr.
Öfversättning från Die Zeit.
De unga fransmännen, slägtet frän 1870, som eljest äro mycket
stränga och utan respekt för Maupassant, Zola och Bourget, pä sin höjd
ännu mottagliga för Ibsen och Nietzsche, vörda tvänne mästare
Emerson och Hello, rfvem är Hello? Ännu för fyra är sedan hade
knappast ens konnässörerna reda på hans namn. Men då den pigge Huret,
denne fyndige spion efter andliga moder, hörde sig för hos de parisiska
författarne om litteraturens framtid och utveckling, sade J. K. Huysmans
till honom: »det fins i vårt århundrade en viss Hello, som är mäktigare
än alla dessa gårdagens berömda psykologer, en Bourget och en Barrès.»
Det generade ofantligt. Hello? Hvem var det? Lefver han ännu? Var
han död och hvad hade han skrifvit? Poem? Romaner? Dramer?
Ingen kände till honom. Och man hade mycket besvär och fick länge
forska, innan man inhämtade, att Ernest Hello, född 1828, var en
katolsk journalist och författare till hufvudsakligen polemiska broschyrer och
hvarjehanda artiklar i Univers, Monde, Moniteur, Gaulois, Courrier de
Bruxelles, samt mycket berömd i den katolska världen, men för öfiigt
död 1885.*
Till filosoferna, hvilka formulera sitt- personliga förhållande i lagar,,
kan man inte räkna honom, emedan han fattar den katolska dogmen
som oantastlig, inte pröfvar den, utan tror på den. En journalist är
han inte heller, hur flitigt han än skrifvit i tidningarna, emedan han från
dagens angelägenheter alltid genast öfvergår till evighetsfrågorna, inte bryr
sig om företeelsernas yta, utan vill tränga in till det väsentliga i dem.
Snarast bör han väl, ehuru i tekniskt hänseende obetydlig och besvärlig,
kallas för diktare, en rhapsod på prosa, som gripen af mäktiga ting och
pindariskt hänryckt i en andcskådares häftiga, stormande språk och med
en vredgad prästs åtbörder talar i heliga extaser.
Dessa tal ha en kraftig verkan. Åhöraren gripes af deras vilda
kraft och kan i förtrollningen däraf lätt råka ut för att till och med
be
* Hans förnämsta arbeten äro: »Philosophie et Athéisme». — »Les
Physiono-mies de Saints». — f>Les contes extraordinaries». — »Les Plateaux de la
Balance». — ILhomme». Af detta senare arbete utgafs förra åi et en ny upplaga med
inledning af Henri Lasserre. En biografi öfver honom är utgifven af Joseph Lerre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
