Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 13—14 - Ernest Hello, af Hermann Bahr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
580
gripa hans dyrkares öfversvinliga beröm, som upphöja honom öivei
Balzac, La Bruyère, Pascal, ja äfven Shakespeare och Tacitus. Drumond
har skrifvit om honom: »Författaren till »den gyllene kalfven» är
jämbördig med alla tiders största diktare, dramaturger eller sedelärare.
Ingen realist är mäktig af en lika kraftig verkan. Ingen profet har
mäktigare vingslag. Ingen har stigit ned i djupare afgrunder har sett dem
närmare, har sett dem från en sådan höjd.» Och Barbey d’Aurevilly
skref: »Inför afgrundslågorna af hans »girige» blekna och försvinna till
intet alla bekanta girige, uppfunna af så många generationers snillen,
som Harpagon, Shylock, Tony Fraster (»Kenilworth»), Grandet. I
jämförelse med Hellos »Ludovic» äro de inte mer girige än enucker äro
män. Hvilken vidunderlig fasansfull skapelse’ Aldrig har man gräft
djupare, gripit längre än i denna’ berättelse, som Shakespeare skulle ha
beundrat!» Det låter fanatiskt och absurdt; men den som just kommer
från hans arbeten är benägen att gilla och bekräfta det. Så
oemotståndligt och förledande verkar deras trollkraft.
Men om man undersöker denna trollkraft, om man vill definiera
den, om man söker dess väsen och dess medel, går det underligt till, man
kan inte fånga och fatta dem; de glida undan mellan de finaste fingrar.
Hvad han säger är icke det som gör denna verkan och hur han säger
det, är det inte häller. Hans tankar äro inte nya, inte alltid sanna;
hans form saknar stilens ädla och bisarra prydnader. Det måste finnas något
annat bakom tankarne och jämte formen, som mäktar locka och hålla
fast. Man kommer att tänka på lord Chatham, hvilken, som Emerson
berättar, genom sina ord, sina handlingar lät alla människor känna att
hos honom fans något, som var skönare än hvad han talade och
gjorde. Eller man tänker på Carlyle, på Liszt. Det fins mäktige, som
Omedelbart utöfva en mäktig verkan, utan att förut behöfva handlingar
och verk. De nå oss, utan att förut förbinda sig med oss på ordens
’och handlingarnas omvägar. De verka utan åtbörder genom sin blotta
tillvaro. Till dessa hör Hello. — Huru röres man icke af mången
organ, äfven om orden intet ha att betyda, ja klangen kan vara hes, torftig,
oskön, om blott den låter oss förmoda godhet; så betvingande verka
hans, ord, ty ega en stor mans tonvikt. Det är deras trollkraft. Det
är en mäktig ädel manlighets trollkraft, trollkraften af en natur af stor
eminens, som Goethe skulle säga, eller för att hålla oss till Hellos eget
språk, en betydande enteleki. Han ger oss intet, som skulle vara oss
till nytta, men han är där. Och redan denna närvaro ensamt kan
trösta, stärka, leda.
Storhet — det är hans ord. — Allt hvad han tager i blir stort.
Små hvafdagliga ting växa och svälla uti hans hand, emedan han löser
dem från det tillfälliga och alltid ställer allt i det eviga. Däraf kommer
vigten och kraften uti hans betraktelser, som alltid äro tunga och
högtidliga. Han säger: »Först då man tager hvar sak som en typ, kan
den framträda med hela kraften af sin skönhet eller vederstygglighet.
När man ser den endast i dess dagliga gestalt, i dess husliga existens,
tyckes den förlora, bli svagare och ringare, mindre skön och mindre
vederstygglig: i närheten tyckes den ha andra mått än på afstånd. Och
dock är den sig alltid lik så väl till sin evighetsbetydelse som till sitt
individuella framträdande». Däraf hans hat till vanliga i simpelhet bort-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
