Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 13—14 - Litteratur - E. Améen, En moder, anmälan af Ellen Key - Lundegård, Tannhäuser, anmälan af R—s—s
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5^9
diskussionen i ämnet, ansåg att också den svenska allmänheten borde
börja att pröfva dess innebörd. Han litade på människornas förnuft, på
mildheten i deras känslor, renheten i deras vilja, samvetsömheten i deras
handlingar, men drog därvid lika stora växlar på framtiden, som alla
fullblodsidealister, hvilka redan nu döma människorna efter sig själfva.
Fyld af sin idealistiska tro, förkunnade han sålunda i föreläsningssalen
den tanke, han borde nöjt sig att afhandla vid aftonbrasan med
likasinnade vänner.
Detta var ett stort missgrepp. Ty så ringa, som aktningen för
männskolifvet ännu är — och torde förbli ett tusental år framåt — har
den stora allmänheten icke bruk för, eller godt af eutanasiens ur en
ytterligt utvecklad humanitet framsprungna tanke.
Men man kan på samma gång erkänna det förhastade i det
offentliga förkunnandet af eutanasien och framhålla det för vår kulturnivå
sorgligt betecknande sätt, på hvilket den andliga öfverklassen i Sverige
bedömde såväl den nya tanken som dess framställare.
Jag glömmer aldrig en’afton, då jag i ett sällskap sökte öfvertyga
en professor, att doktor Wicksell var besjälad af människokärlek, icke af
blodtörst. Sonja Kovalevsky lyssnade, ironiskt leende, och, när vi
kommit utom dörren, utbrast hon: »Huru kan du vara så naiv? Såg du
inte, att den enda tanke, du grundligt fick in i professorns hufvud, det
var misstanken att du ville förpassa honom själf från den reaktionära
politikens beteshagar till sällare jaktmarker! Ack, ni svenskar, som inbilla
Er att yttrandefriheten blomstrar i Ert land, medan censuren blomstrar
i Ryssland! Det finns icke en vetenskaplig krets i Petersburg, där man
icke kunnat försvara eutanasien eller en lika djärf tanke, och efter en
mycket liflig diskussion, skulle motståndare och anhängare förblifvit
lika aktade af hvarandra. Jag anser det vara en mindre grad af
ofrihet, att ej utan censur kunna få trycka, än att, som här i Stockholm, af
fruktan för allmänna meningen, hvarken våga trycka eller tala».
Sedan dessa ord fäldes, hafva vi i Sverige fortsatt att »avancera
baklänges» och vi stå ännu längre aflägsna från en verklig
yttrandefrihet- vi hafva att blygas för en ännu fegare undfallenhet inom hela vår
press — ett par landsortstidningar undantagna — för trycket af
reaktionens och den kompakta majoritetens ofantliga kubikinnehåll. Elin Ameen
kan således vara tämligen viss, att mycket få svenska tidningar ens skola
omnämna En moder och knappast någon- teater våga spela stycket. Hon
får nöja sig med att i ett stort kulturland redan hafva erhållit och att i
ett annat troligen komma att vinna det förstående och det erkännande,
som hennes modiga, til! djupet af ett sedligt problem trängande, arbete
förtjenar.
Ellen Key.
Herr Axel Lundegårds ” Tailllhädise?”.
»Titanias» och »Prometheus» författare har som bekant stor
förkärlek för ståtligt klingande och högstämmande boktitlar, en smak, som
förlidet år råkade ut för att bli på ett rätt muntrande sätt satiriserad af
hr Werner v. Heidenstam i Söndagsnisses julnummer. Bland de arbeten,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
