Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 15—16 - Från Norrlands skogsbyggder. III. Sågverkskommunen A., en högtragisk medeltyp för abnorma likar, af Simson - 1. Före stridens utbrott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6is
III .
Sågverkskommunen Ä, en liögtragisk medeltyp föi
abnorma likar*
1. Före stridens utbrott.
Kejsaren på ön, arbetsgifvarnes mönsterbild, en själsfrände till kejsaren vid Spree. —
Orgeltramparn fritänkare? Hvad hin rör det oss affärsmän! — Tre ovanliga
hedersmän i tacksamt minne. — »Låt din gärning bevisa din tro!» en ny lösen,
ängifven af mäster Johannes. — Hans tragiska sida. — Huru han själf bevisar
sin tro. — Bedräglig vindstilla före stormen.
Skådeplatsen för den strid, där mäster Johannes kämpade intill
blods och led sin slutliga undergång, ligger efter den mångprisade
vattendal, där Tysklands unge kejsare just nu, då detta skrifves, nickar mången
preussisk bifallsnick åt naturens storslagenhet och strändernas betydande
industri.
Där, på sågverkens herresäten, regerade för 20 år sedan en helt
annan herreklass än i våra dagar, om också personalen till någon del
kvarstår.
Dessa arbetsgifvare af mestdelen sörländskt ursprung hade en
inhemsk mönsterbild af imponerande beskaffenhet i kejsaren på ön, en man,
som framstälde de gamle nautokraternas husbondetyp i bästa form och
nu har tillfälle att från östranden hälsa en like i namn och skaplynne.
Kejsaren på ön var, liksom kejsaren vid Spree, en starkt patriarkalisk
natur, som väl fordrade en alldeles obetingad underkastelse, men äfven
visade en outtröttligt god vilja för undersåtarnes välbefinnande. Dock hade
den förre ett mera lyckligt verkningsfält, fri som han var från knorriga
socialister och en fronderande Bismarck. Arbetarne sökte på den tiden
ej form och uttryck för tankar, som hafva naturlig rätt att stå utanför
kommando. Och mönsterbilden, som skapligt följdes, var då rätt väl
på sin plats.
Detta husbondevälde sträckte sig emellertid blott till sågverken.
Att befatta sig med kommunens, kyrkans eller folkskolans angelägenheter
var nästan under dessa herrars värdighet. Såsom skaplige söndagskristne
syntes de emellanåt i kyrkan, men detta och någon bjudning var
närmast hela deras befattning med prästen och klockan. Om orgeltramparn
var renlärig eller ej, det frågade sågverksmännen icke efter. De lefde
för sina affärer, som fordrade strängt arbete, och för sina nöjen, hvilka
äfven kräfde sin man vid festmål, toddybord och knackspel med höga
betar. Eljest hade dessa män, i regeln själfskapade, en traditionell aktning
för lärdom och en påtaglig missaktning mot närmaste stads borgare, från
hvilka de skildes genom ståt och paryr, men knappast i fråga om tonen
* Ingen behöfver göra sig besvär med den vanliga hetsjakten efter inspirerande
syndabockar. Hvar och en af här afsedda personer skulle, efter vär förmodan, helst
undanbedt sig äran, om ej annat än för möjligheten af en sådan hetsjakt. Nu är
händelsen den, att vi ej frågat någon till. Såsom sol och luft och vatten äro dessa
förhållanden en öppen allmänning, som vi disponerat. Men skulle ändå trassel uppstå,
så får man väl se tiden an. Simson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
