Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 15—16 - Från Norrlands skogsbyggder. III. Sågverkskommunen A., en högtragisk medeltyp för abnorma likar, af Simson - 1. Före stridens utbrott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6i4
Vid angifna tidpunkt lefde inom kommunen A tre märklige
heders-män, hvilka länge skola ihågkommas i tacksamt minne. Deå ene var en
folkskollärare, som lade en ovanligt kraftig grund för den folkliga
bildningen. Den andre var en allmogeman, som vid sin bortgång förärade
sin föisamling en vacker donation för upplysningens befrämjande, däribland
en skola som skulle upprättas i orten för fortsatt bildning på folkskolans
grund. Den tredje var en kyrkoherde, som ända intill sin höga ålders
senaste höst bevarade och bevisade sin tro på det godas seger, äfven i
denna jämmerdalen.
Den lyckan skulle knappast förunnas hans son, den vi kalla mäster
Johannes, arfvinge af sin faders humant folkliga skaplynne, präst äfven
han och anstäld där i församlingen. Genom hans predikan gick den
röda tråden att
— »Såsom trädet är, sådan är frukten. Det är din gärning, som
bevisar hvad du tror!»
Detta predikosätt slog kraftigt väckande an på menigheten, men
kunde ej undgå att i någon mån skära sågverksadeln i öronen. Dock
hade ju prästen traditionell rätt att vara »ovettig» pä syndare öfver en
bank. Ännu var den seden ej införd på predikstolen i Å att göra
vördsam reverens för ståndsherskapens synder och dårskaper i samma
andedrag som man bestraffade menighetens, men seden skulle komma. I alla
fall utjämnades nu den möjliga klyftan genom personligt umgänge till
drägligt förhållande. Men af naturen tillbakadragen och föga böjd för
stora samkväm med ringa lyftning fann mäster Johannes redan nu denna
tillmötesgäng mycket påkostande. Denna motvilja skulle under årens
lopp öch bittra strider stegras till hvad man har kallat hans »tragiska
sida», om nu en sådan efter episk regel skall utmärkas.
Nu hade Johannes en mycket stark tro på folkupplysningens goda
makt. Och detta bevisade han med sin gerning regelrätt så, att han
med betydande offer af arbete och egna medel organiserade den med
donationen afsedda bildningsanstalten. Denna medborgareskola blef
väsentligt en folkhögskola, fick anslag af staten och efter vidare utveckling äfven
af landstinget, ty hon kunde rekryteras från andra kommuner. Och dä
mäster Johannes såsom utnämd föreståndare ville egna sig helt och
hållet åt detta kall, utverkade han afsked från prästämbetet, där han med
sin afvikande tonart väl äfven erfarit en viss kylig repulsion.
På en lycklig grundval i fråga om folkbildning syntes kommunen Å
äfven kunna påräkna ekonomiskt god framtid, stödd som den var pä ett
högt fyrktal, men knappast betryckt däraf. Och äfven den sociala freden
tycktes formligen befästad, när mäster Johannes, menighetens uppburne
man, valdes af sågverksmännen såsom kretsens representant i andra
kammarn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
