Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 15—16 - Från Norrlands skogsbyggder. III. Sågverkskommunen A., en högtragisk medeltyp för abnorma likar, af Simson - 2. »Socialismen» upptäckt och bekämpad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6i5
2. »Socialismen» upptäckt och bekämpad.
En orm vid en egen barm. — Räddning genom en plutokratisk reformator med tre
nya evangelier. — Siste nautokraten viker hän till sina fäder. — »Socialismens
förfärande undermineringsverk.» — Hans högvördighet i Hernösand också
an-stucken. — Till reform eller förstörelse af nästet! — En välkommen
mass-utvandring af »socialistiske» bönder och arbetare. — När residentskapet på
Fyrkomsfors dansar, så är det icke synd! ett nytt och saliggörande predikosätt.
— Två hyllade uppenbarelsedrömmerskor med oberäkneliga uppenbarelser. —
Regimens religionsvård hotar med allmänt dårhus. — Distriktsläkaren inskrider,
äfven han en »socialist». — Nedgående klasstyp och växande fattigdom. —
Skvallret fattighushjonens skyldighet. — Bulvan- och reptilsystemets seger. —
Regimen skär lagrar men banerföraren gör personligt fiasko. — Saknad af få,
förbannad af de fleste.
Så långt skulle freden räcka men icke häller vidare. Efter seden
i dessa idylliska tider vald utan program befanns mäster Johannes ej
vara sina väljares rätte man. Och förstämningen fick sin rätta färg, när
han nu i sin ordning återvaldes af allmogen.
Där saknades en antaglig motkandidat. Då kom som kallad
resi-denten Fagerheim att intaga sitt rum på sågverksresidenset Fyrkomsfors.
Men icke kom han med någon ny förlossning utan med hittills okända
bojor. Han kom, den olycksfödde, att förtrampa den blomstring och
förslafva den frihet, som fanns i kommunen A.
En plutokrat intill fingerspetsarna hade den ädle residenten ej mer
af den sannskyldige aristokraten än det genomskinliga mobbföraktet och
den strama hållningen.
För den aldrig nackbrutna allmogen var och blef den stolte
sör-landsherrn en osympatisk pintorparfigur. Och han i sin ordning skulle
snart hämnas pä denna motvilja med ett nytt skräcknamn med ty
åtföljande gissel.
Sägverksadeln åter kände sig väl också i förstone bortstött i sin
erfarna underlägsenhet. Men se! Han närmade sig för att höja folk till
jämbördiga likar. Och man var så innerligt tacksam för det och den
education han gaf:
— »Vår ställning till vära underhafvande förbinder oss till en mera
distinguerad conduite och ett visst decorum!»
Noblesse oblige! Man måste lägga bort sitt småborgerliga eller
half-bondiska skick, nödtorftigt maskera sina »älskvärda dårskaper» och visa
gudsfruktan, hycklad i värsta fall.
— »Vår inflytelserika ställning förbinder oss att hädaneiter iakttaga
den harmoniska reglering, som märkbarligen saknas i vårt kommunala lif.»
Att församlingens flertal med hjälp af förståndiga bönder hittills
reglerat dess angelägenhet utan kändt missljud, se detta redan skorrade
illa i den ädle reformatorns öron. Det skulle hjälpas genom fyrkväldets
harmoni!
— »Vår ställning ålägger oss att själfva noggrant observera den
goda tonen och hos folket omvårda religionen.»
Hvilken fordran man här stälde på sin adel, det få vi se vid
tillämpningen.
Emellertid var det nu i dessa tre rätt förstådda evangelier, som
den plutokratiska distinktionens heliga eld kom till vår vattendal. Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
