Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 15—16 - Madame Blavatsky som religionsstifterska, af Karl af Geiferstam. III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
638
upprörande skandaler om Er och att förvrida och vränga alla
tilldragelser i Ert förflutna lif. Och bara detta kommer att fördärfva Er framtid.
Ser Ni, ingen kommer att säga Er något i ansigtet, och Ni kommer ej
att misstänka något; men en liten tid förgår, och de komma att bestänka
med smuts, besudla Er med grissmörja .... Det värsta är att Ni
under allt detta icke kommer att veta någonting och kommer att kämpa
som en fisk på isen utan att förstå, hvarför folk vänder eder ryggen
etc.» Så talade teosofiens främsta förkämpe i Ryssland.
Solovyoff berättar, att han då och då upptäckt spår af den »occulta
teosofiska hämden», som aldrig lämnat honom i fred. Underligt skvaller
och bakdanteri kommo för hans öron, och när han sökte efter .dess källa,
kom han alltid fram till madäme X. eller madame Y (= madame
Jeli-hovsky) eller någon annan af madame ’Blavatskys vänner.
* *
Så skiftande än madame Blavatskys bana varit, och så dunkla
meddelandena än äro om henne från vissa tider, hafva vi dock icke svårt
att återfinna hennes egendomliga natur genom hela hennes lif. Hon var
sig själf, helt och odeladt från början till slut. Ibsen säger i Peer Gynt,
att man kan vara sig själf på två sätt, antingen negativt eller positivt;
hon var det förra — ett riktigt vackert och väl genomarbetadt negativ.
Vi känna igen madame Blavatsky i den yra, unga flickan, som
berättade de underliga historierna om russalkor och små troll, hvilka hon
skulle sett i familjegodsets källare.; vi känna igen henne i den trotsiga
unga kvinna, som rymmer från sin man, och vi återfinna hennes
egendomliga jag-starka natur i det lif, hon förde, då hon, såsom Solovyoff
antyder, och som framgår af åtskilliga strödda meddelanden, behärskade
genom sin trolska personliga makt. Sannolikt har begäret efter makt
varit hennes inre driffjäder, äfven då hon kunde öfva herravälde genom
sin skönhet och sina behag.
När hon efter att hafva gjort sig omöjlig i Europa, såsom framgår
af de Aksåkowska brefven, for öfver till Amerika, synes det hafva
kommit ett nytt element in i hennes lif: fruktan att sjunka ohjälpligt. Denna
fruktan blef hon sedan aldrig kvitt. Man varseblir den i hennes
feberaktigt bönfallande bref till Aksåkow, hennes våldsamma anslutning till
spiritismen, och ännu på gamla dagar, efter hennes stora framgångar
under den tid af motgång, då Hodgsonska rapporten blifvit utgifven, i
hennes samtal med Solovyoff och hennes förtviflade bekännelse. Hon
företer då en parias fruktan att nedtrampas och uthungras, ett drag, som
verkar motsägande mot hennes annars utpräglade själsstyrka, men som
förklaras däraf, att hon sannolikt vid utresan till Amerika stått nära
gränsen af värklig misär. Den erfarenhet hon då gjorde, gick sannolikt
aldrig ur henne.
Men för öfrigt hur väl känner man ej igen madame Blavatsky som
spiritist i brefven till Aksåkow och som religionsstifterskan H. P. B.!
Samma säkerhet i det yttre, samma entusiasm, samma opportunism, samma
tanklöshet och brist på konsekvens och framför allt samma ingrodda
lögnaktighet! I detta sista hänseende var hon, såsom det synes mig,
ett värkligt monstrum. Hon förstod sannolikt aldrig, hvad sanning,
redbarhet, uppriktighet är. Dessa moraliska begrepp funnos ej till för henne;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
