Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 15—16 - Moderna förbrytare, af Scipio Sighele
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64 7
och låter betala sig för, att han alldeles förtiger en smutsig historia eller
understöder ett bedrägligt företag (i enlighet med ordspråket: tala är
silfver, tiga är guld), — upprepar han icke inom en annan milieu samma,
förfarande, som hr Tiburzi i sin hålas tystnad? I grund och botten äro
alla förbrytelser af banker och den högre borgeoisien endast
metamorfoser af banditväsendet. Utvecklingens lag, som gäller för alla former af
mänsklig verksamhet, gäller äfven för det ädla tjuf-.och röfvarhandtverket.
De gamla stridsvapnen dö ut och nya komma i stället. Brottets veteraner
stå redan med ena foten i grafven, men vid deras sida uppväxa’ deras
epigoner, visserligen med en ny taktik, men utrustade med en icke mindre
djärfhet. Långt där nere på Sicilien äro Carcamo- och San Mauro-banden.
ännu så naiva att sätta sitt lif på spel för att med pistolen i hand prässa
ut ett par tusen lire. I Rom gör man det på ett ledigare och elegantare
sätt. Man stjäl t. ex. från en dam i stora världen ett par
komprometterande bref och. hotar sedan att sälja brefven till några som kunna,
vara intresserade af att köpa dem, såvida icke brefskrifvarinnan räknar
upp en betydande summa för deras återbekommande. Likaså är det i.
våra dagar mycket bekvämare att genom ett falskt börstelegram skaffa
sig pengar än genom våldsamt öfverfall på öppen landsväg. Vi äro icke
förgäfves moderna —■ och telegrafen skall väl då en gång i världen kunna
användas till något nyttigt. Hvad som öfverraskar så många eller
hvar-öfver åtminstone så många ställa sig förvånade är det, att den så
moderniserade immoraliteten och bedrägeriet äro utbredda just inom de
högre samhällsklasserna och i den politiska världen. Maudsley och Buckle
skulle le åt denna förvåning, ty de ha ju förklarat, att intelligensen ofta
står i motsatt förhållande till moralen och att det för en egentlig politiker
är rätt svårt att hålla sina händer alldeles rena från brott*. Se på de
dömda och frikända, som voro invecklade i Panama- och
Panamino-processcn; knappast en enda medelmåtta fans bland dem, det var nästan,
idel begåfvadt folk, många voro talanger af första rangen, från Lesseps,.
det första berömda offret i den parisiska skandalen, till den deputerad^
som var det första och mest tragiska offret i de romerska afslöjningarna.
Vid sådana företeelser tänker man ovilkorligen på Kristi ord om de
andligen “ fattige, hvilka himmelriket tillhörer. Det tyckes äfven i vår tid
vara ännu säkrare att de andligen fattige komma i paradiset, än att de
snillrika få tillträde dit.
För öfrigt ha vi äfven i vår nyaste parlamentariska historia
tilldragelser att uppvisa, som skulle kunna ådagalägga, hur svårt det är i det.
politiska lifvet att bevisa sin kapacitet om man vill förbli ärlig. En i
tjänsten grånad diplomat har gifvit Maxime de Camp följande definition
på den konst han egnat sitt lif: »ä faire du chantage, du marcJiandage et
souvent du brigandage». Lyckligtvis fins det några undantag från denna
sanna men tröstlösa teori; men ty värr anse de flesta undantagen för
regel och bli derför så mycket mer förvånade, om en gång en oren
anda utgår från parlamentet. Denna optimism är en kvarlefva af de vackra
* Maudsleys ord: »L’expérience prowve que beaucoup d’intelligence peut se
trouver, uni ä peu de moralité, et beaucoup de moralité ä peu d’intelligence». (Le
crime et la folie). Hvad Buckle beträffar, så hänvisar jag till det ställe, där han i
den allmänna inledningen till sin den engelska civilisationens historia yttrar sig om
politikernas moral.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
