Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 15—16 - Moderna förbrytare, af Scipio Sighele
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
651
hända mera träffande namnet: »det borgerliga systemets slut». Äfven
på detta område har konsten med sin intuitiva konstruktionsförmåga
skyndat före vetenskapens fina analyser, och innan denna senare tänkt
på att företaga en diagnos af brottets båda former, har en konstnär med
plastisk kraft skildrat dem i tvänne romaner. Zolas Germinal är i
verkligheten den trognaste skildring af klassbrotten i de lägsta samhällslagren,
och hans andra bok, »L’Argent», skildrar med fotografisk trohet de högre
ståndens klassförbrytelser.
Sedan vi konstaterat befintligheten af dessa båda former af
klassförbrytelser, uppstår alldeles af sig själf frågan, huru och hvarför så olika
metoder ha uppstått, hvarför de rikes brottslighet betjänar sig af list och de
fattiges af våld. Man finner hufvudsakligen tre anledningar till denna
företeelse. Först och främst är det bekant, att hvarje samhälle, om man
betraktar det i ett gifvet historiskt ögonblick, i de olika afsatserna af sina
klasser — liksom i ett kort och blekt utdrag — innehåller bredvid hvarandra
de olika historiska faserna af sin psykologiska och i synnerhet sin
intellektuella utveckling. Genom att dessa element sålunda äro samtidiga
med hvarandra, har man således en bild af den utveckling, som fordom egt
ruwi efter hvarannat. Det i fins i våra dagar naturfolk, som framställa det
tillstånd, hvari våra numera civiliserade nationer befunno oss för årtusenden
sedan; jämföra vi nu icke de enskilda folken, utan de olika folklagren
med hvarandia, så se vi, att de högre lagren uteslutande representera
hvad som är verkligt modernt, medan de lägre lagren ännu äfven i sina
känslor och tankar representera en ganska aflägsen forntid; det är alltså
helt naturligt och logiskt, att de högre klassernas kollektivförbrytelser bära
den moderna utvecklingens prägel, medan de lägre klassernas däremot
det råa våldets, om de icke rent ut erinra om den ursprungliga vildheten*.
Man betänke endast ärftlighetens, uppfostrans, bildningens och omgifningens
inflytande, — man föreställe sig »en herres» städse korrekta och
förbindliga vanor och sätt cch jämföre därmed en arbetares eller bondes
ohyfsade och råa uppträdande, som saknar totalt kännedom om
världsmannens sminkade höflighet; då blir det lätt begripligt, att äfven i de båda
klassernas brottsliga verksamhet måste framträda en motsvarande skilnad
och därtill patologiskt stegrad till det högsta.
Till förklaring af denna skilnad kan vidare tjäna den föreställning,
som hvar och en kan utan vidare bilda sig om de båda extrema
samhällslagrens egendomliga brottslighet. Jag vill icke här bedrifva någon
politik, men jag tror mig dock kunna säga, att de nu af de bildade och
välmående klasserna begångna förbrytelserna äro ett patologiskt fenomen
och häntyda därpå, att nu rådande samhällstillstånd äro i mångfaldiga
hänseenden förvrängda, och måste tydas som symptom på, att
samhällssystemet inträdt i sitt sista skede och är nära sitt slut; däremot kan de
lägsta klassernas brottslighet, som äfven bär en patologisk prägel, väl tyda
därpå, att nya mäktiga tendenser vilja framträda, att en ny era skall
* Denna företeelse att de enskilda kulturgraderna som tidigare följt efter hvarandra
numera äro samtidiga, utgör ett motstycke till Hæckels biologiska grundlag, enligt hvilken
ontogenesen framställer phylogenesen. Liksom embryots lif inom en ganska kort
tidsrymd hastigt sammanfattar artens hela långa vardande, så resumera de olika klasserna af ett
bestämdt folk på sätt och vis liksom den historiska utvecklingsgång, som hela folket
haft att genomgå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
