Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 15—16 - Musikrevy, af * * *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
659
I allmänhet gafs emellertid rollen ledigt och med godt humör. Fröken
Sparrmans apparition var förträfflig; hon tog sig fullkomligt ut som en
liten snusförnuftig flickunge och det okonstlade spelet visar ett betydligt
framsteg jämfördt med hennes föregående uppträdanden; men dess
värre kan detsamma ej sägas om sången; om än felen icke voro fullt
så stötande här som i sådana partier som Julias, Margaretas och
Zer-linas, voro de dock tillräckliga för att betydligt skada verkan af det
hela: särskildt orent ljöd t. ex. den vackra bönen före insomnandet,
hvilken för öfrigt bör sjungas och i Tyskland sjunges mycket mera
piano. Kunde fröken Sparrman med energi arbeta igenom partiet och
med oaflåtligt arbete öfvervinna den för åhöraren rent af pinsamma
benägenheten att sjunga för högt (både i fråga om tonstyrka och
framför allt tonhöjd), tro vi, att hon skulle bli en utmärkt liten Greta.
Musiken i »Hans och Greta» är helt enkelt ett mästerverk; starkt
påverkad af Wagner (i förspelet höres en tydlig, om än kort reminiscens
af Wagners »Mästersångarne»), har Humperdinck i olikhet med de flesta
af dennes efterföljare från den store mästaren hämtat endast det goda,
men ej tagit efter felen och öfverdrifterna. Melodierna äro friska och
glada, åtskilliga byggda på kända, för alla land gemensamma folkvisor,
såsom vår s. k. Domaredans, Ach du lieber Augustin m. fl.
Förtjusande är scenen vid englarnes nedstigande, kvick och rolig
hela barnens duett i första akten, karakteristisk och målande hexridten
etc. etc. Då utan tvifvel »Hans och Greta» återkommer i höst med,
som vi hoppas, en och annan förändring, få vi ytterligare tillfälle yttra
oss om såväl musiken som vissa detaljer i utförandet och
uppsättningen. Så mycket må dock rättvisligen sägas, att i allmänhet var
uppsättningen väl lyckad med bestämdt undantag likväl för molnen
omkring englatrappan, där pappstyckena och tyllskynkena voro alltför
påtagliga.
I öfrigt ha vi att omnämna två debuter, båda med goda löften,
men som dock tills vidare vänta på sin fullbordan, den ena af fröken
Kragballe som Philine i »Mignon», den andra af fröken Labia som
svensktalande sångerska.
Fröken Kragballe har en på en gång klar, vackert klingande och
mjuk stämma samt en betydande fallenhet för och god färdighet i
koloratur och redde sig sålunda ganska godt med det mycket fordrande
sångpartiet, men var mer än lofligt elevartad och rent af bortkommen
i aktionen, tycktes sakna hvarje begrepp om sund plastik både i
åtbörder och gång; hon har en briljant apparition för rollen och sjöng,
ehuru danska, på ganska begriplig svenska. Fröken K. torde under
vissa villkor bli en god ackvisition för Operan. Apropos sMignon»
torde den operan snart råka i fullkomlig misskredit hos
Stockholms-publiken, om den fortfarande skall vara besatt med sådana oförmågor
som fallet ibland varit. Hr Malmsjö har öfvertagit Laertes efter
hr Rundberg och vare det nog sagdt, att man lifligt önskar, att hr R.
häldre behållit kvar rollen. Öfver hufvud måste man opponera sig
mot att hr Malmsjö någonsin får några solopartier, med undantag af
t. ex. Paris’ roll i »Romeo och Julia», där det endast gäller att taga
sig bra ut i kostymen. När så (för att återgå till »Mignon») hr
Henrikson skall ersätta fru Linden som Fredrik, hr Gr af ström sjunger Jarno,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
