Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 17—18 - Trälens sånger, af Svatopluk Cech, öfvers. af Alfred Jensen. I—XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
687
“Och så snart du vårligt fager
ynglingåldern nått,
under herskarns fana drager
du den bundna tjänstens lott.
Viljelös i led du tvingas,
och ditt blod som offer bringas
För hans ära blott.
“Jämt du måste åt din herre
mödans offer ge
eller bära — ännu värre! —
■ett förgyldt lakejlivré.
En tyrann för egna bröder,
du din herres tegar göder
med än värre ve.
“Nattens mörka vingar sänka
sig på vaggan ner.
Genom palmens grenar blänka
klara stjärnor fler och fler.
Slut ditt öga, gosse lilla!
och till lifvets usla villa
vakna aldrig mer!“
X.
Eldigt blickande trälinna,
smidiga och fagra kvinna,
med en fot så lätt som fjäder,
tråd för mig en yster dans!
Bajadèrens lek mig gläder,
och fast dräkten ej förgylles
rikt af smycken, är till fylles
järnsmidd bojas blanka glans.
Såsom ung jag lätt var dragen
till de kvinliga behagen;
lockars svall och blickars möte —
allt mig i sin trollkrets tvang.
Sluten i min flickas sköte,
glömde jag mitt hårda öde,
som om dansens toner ljöde
än i bojans dofva klang.
Då i dansen du dig svingar,
tycks mig smidig fot få vingar,
och mitt hjärtas strängar skälfva,
■när du löser lockars skatt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
