Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 17—18 - Trälens sånger, af Svatopluk Cech, öfvers. af Alfred Jensen. I—XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
688
Mörka ögonhår sig hvälfva
öfver ögon afgrunclscljupa,
liksom stjärnklar himmels kupa,
bjudande till glömskans natt.
Uti denna afgrunds vågor
dränkas alla hatets plågor,
och ur rosenläppars kalkar
sugas ett förföriskt mjöd.
Ljufligt gift vår smärta svalkar,
och ett ögonblick förgätes,
huru själen bränns och frätes
af vår träldoms skymf och nöd.
Äfven du dock måste tjäna
samme herres nyck allena,
i hans händer blott en docka,
blott en dyna för hans fot.
Han kan fordra, han kan pocka,
att för hvarje bröd, du sväljer,
att för hvarje klut, du väljer,
du dig offrar utan knot.
Som en nåd han täckes finna,
att han ratar sin trälinna,
och att trälen se’n får tömma
dräggen af hans fröjdpokal;
att hans trälar kunna glömma
alla samvetsagg, som rista;
att de släcka hederns gnista,
för att öka likars tal.
Kom och luta dig till trälen!
sof! — Nej, trampa under hälen
med förakt kamratens smärta
—-han som ser din nesa lugnt;
som är man med härdadt hjärta
och likväl med ödmjuk fruktan
kysser riset, vid hvars tuktan
han i oket suckar tungt!
XII.
Hur vi plågas af vår herre
och af våldets slag,
finns det likväl intet värre
än vårt eget jag.
Hvart vi blicka på vår skara,
se vi list och lömskhet bara..
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
