Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 17—18 - Bröderna Goncourt, en essay af Hellen Lindgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
696
protester. Väl hade man redan förut upptäckt, att förståndet, som
fordrar regelbundenhet, öfver- och underordning, harmoni, symmetri
och som framför allt älskade det regelbundna, ej alltid kunde kallas
skönhetskänslans rådgifvare. Trots dess domarmin hade man märkt,
att både det pikanta, det sublima, det groteska, det täcka ej stod
i öfverensstämmelse med förståndsreglerna. Skönhetskänslan älskade
den pikanta uppnäsan och den karaktäristiska höga pannan, den
sublima eller groteska öfverdrlften. Skälet frågar man kanske efter,
men hvad är skälet till kärleken? Hvarför kan ett vackert ansikte,
.som dock ej är vackrare än mången annans, äga förmågan ej blott
att tända blodet hos en annan individ af motsatt kön men att ge
denna individ impulsen till den stora och trogna kärleken, som
trotsar nöd och genomkämpar allt, lider allt och hoppas allt efter
all sann kärleks natur. En fransk skald har uppställt denna fråga
ypperligt, men han har ej besvarat den. Han säger:
Tous les corps offrent des contours,
Mais d’ou vient la forme qui touche,
Comment fais tu les grands amours
Petite ligne de la bouche?
Denna lilla linie vid munnen, som åstadkommer de stora passionerna,
denna form, som betager i kroppens konturer, denna det yttres
hemlighetsfullhet, denna mystik, som verkar med det omedelbaras och
oförklarligas makt, det är detta drag af själ och materia tillika, af
himmelskt och jordiskt tillika, det är denna natursjäl, bröderna
Gon-court sökt, det är för dess skull de uppöfvat sin iakttagelseförmåga,
tills de funnit något af dess mystiska dragningskraft och återgett
den. Detta uppöfvande af deras känslighet, denna mottaglighet
för alla intryck, detta intresse för naturen i alla dess mest individuella
företeelser har gjort dem till hvardagslifvets föraktare, till föraktare
af de’ människor, som sakna denna sublima känslighet, och den har
anvisat dem deras ämnen, dessa människor som hafva något af
denna ytterliga känslighet, de ha skildrat nervmänniskorna.
II.
Charles Demailly är en sådan nervmänniska. Det är
författar-nes första roman, skrifven 1860. Den är ej blott en
karaktärs-skildring af en känslig och nobel poetisk natur, som slutar med att
blifva sinnesrubbad, det är också historien om hans strid och hans
misshandling af människorna. Hans förnämsta olycka är hans
giftermål med Martha. Vi kunna här finna prototypen till den
äktenskapsskildring, som sedan blifvit så modern, där kvinnan
är mannens onda genius. Men knappast har hvarken Strindberg,
Maupassant, Daudet, eller på sistone Hamsun lyckats så väl som
här att återgifva den demoniska hustruns karaktär och makt. Att
vara fastkedjad vid en kvinna, allt igenom låg till sin natur och
själf vara en öfverkänslig varelse, det är motsatsen, som genomgår
denna bok. Beskrifningen på olyckan att vara förenad med en
varelse af ett lägre species är ett mästerstycke. »Min hustru är dum,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
