Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 17—18 - Bröderna Goncourt, en essay af Hellen Lindgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
705
känsla för logiskt sammanhang och gruppering. Och detta moderna
analysens behag är en ästetisk egenskap.
Att visa verkligheten och att fatta lifvet som ett organiskt
helt af samverkande krafter är någonting, som kan ge den moderna
romanen en viss rätt att med vissa förbehåll och inskränkningar
kallas vetenskaplig.
För första gången ha bröderna Goncourt i denna bok löst
problemet att teckna på en gång det formlösa och sväfvande,
som är så naturligt för vår uppfattning af själens fenomen och
rörelser och ett porträtt, en gestalt, en kontur med skilda
beståndsdelar, der sammaij^ianget mellan delarna blir tydligt skönjbart och
hvarje drag får sin gifna plats. När man älskar verkligheten på
detta sätt, framträder den som ett system, en kedja af länkar.
Men att förmå och lyckas att bevisa en själs förvandling, dess
gradvisa öfvergångar betyder att man förstått, att denna själshistorias
länkar måste vara icke lika stora, men växa i storlek. Vi se här,
huru madame Gervaisais steg för steg förvandlas, trots det att det
fins ett gemensamt drag i denna själshistorias många öfvergångar.
Här är uppgiften att visa, hur denna kvinna, som från början var
en filosofisk natur, slutade med att blifva katolskt fanatiserad. Man
kan tänka på ett liknande ämne, behandladt af Daudet i
l’Evan-geliste. Där beskrifves också proselytm åkeriet, men Daudet tager
saken helt annorlunda. Han beskrifver hela den atmosfer af mildt
våld, uppblandadt med hotande våld, som omger offren för
omvändelsenitet, när det är organiserad propaganda. Den som här
är utsatt därför, går icke i fällan, vi se en natur, som reagerar mot
den religiösa öfvermakten just därför, att den är en öfvermakt.
Hos bröderna Goncourt är det däremot fällans lockelser, som
beskrifvas, allt det förföriska och smeksamma, som lockar till
kärlek, som kommer den enskilde att glömma världen, den andliga
slappheten hos den, som blir tagen af det religiösa svärmeriet. Så
ha de framställt en strid, som måste sluta med nederlag. Men
huru denna öfvergång från en öfvertygelse till ett rent motsatt
åskådningssätt går för sig, hafva de velat förklara. Hur nervlifvet
ger sig tillkänna vid en sådan andlig kris, kan man här finna.
Rom — själfva staden och allt i denna stad — - är den stora
besvärjaren. Det är, som författarne säga, Roms egendomlighet
att åstadkomma Damaskus — omvändelser. Madame Gervaisais är
studien af en kvinna, som lefver i drömmarnas värld och just
genom sin nobelhet är utan motståndskraft mot det, som smeker
hennes fantasi. Därför, satt af en tillfällighet midt i det sofvande
majestätiska Rom, påverkad af dess blida scener, af det oändliga i
dess arkitektur, det ömma i dess religion, det exalterade och
öfver-spända i detta folklif, på en gång tjusande och vekt, öfverväldigad
af det öfverflödande i dess natur, denna arkitektur, gjord af
naturens löfmassor, af trädens hvalfbågar, omgifven af människor med
sångens gudamakt i sin strupe, blir madame Gervaisais barnsligt
betagen redan i detta första intryck, det är den första
kärleksförklaringen, som denna stad gör henne, fast hon ännu tror sig vara
fritänkerska och rationalist och tror sig älska sin son som förr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
