Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 17—18 - I kyrkans ödmjukhetsskola, af Gil Blas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I kyrkans ödmjukhetsskola.
En kort anmälan af biskop Billings och professor Hjärnes folkskolepredikningar.
Utförligt och med trohjärtadt nit ha de stora tidningarna refererat
och resonnerat om förhandlingarna vid och betydelsen af det stora nordiska
om det icke precis skadat, ifall på ett eller annat håll inom tidningsprässen
skolmötet och de upsaliensiska sommarkurserna. Det kan dock tyckas, som
den stora utförligheten och den något uppjagade officiella eller naiva och
ärligt menade mötesentusiasmen fått något maka åt sig för ett mera
lugnt och kritiskt observerande och reflekterande samt offentligt
samställande och prötvande. Vi ha hvarken tid, lust eller krafter att i någon
större utsträckning söka supplera dessa antydda brister och försummelser
hos stora s. k. ledande liberala organ, men kunna icke neka oss nöjet
att söka fästa uppmärksamheten på en särskildt liten detalj, på ett något
som är icke blott ett tidens, utan äfven ett personernas tecken. Vi afse
biskop Billings predikan vid nordiska skolmötets öppnande och professor
Harald Hjärnes helsningstal vid inledningssamkvämet vid sommarkurserna,
båda med ödmjukheten till ämne.
Professor Hjärne anknöt sitt tal till biskop Billings och de hänga
verkligen ihop äfven mer än det kan synas vid första påseendet. De
ha bland annat vissa personliga anknytningspunkter, som äro af mera intim
art, men därför icke mindre intressanta och värda att observeras.
Det gör onekligen ett visst egendomligt intryck, att icke säga något
elakare, att se dessa båda män fungera som ödmjukhetens apostlar, desse
män, hvilka i ord och later ingalunda te sig synnerligen ödmjuke och
milde. »Lären af mig, ty jag är mild och ödmjuk», var biskop Billings
första hälsningsord. Bibelspråket förser dock lyckligtvis den befallande,
stridslystne högkyrkomannen med reservationen: i hjärtat, och den andre
herrn vill kanske också söka sin tillflykt bakom samma skydd, och då
få människor ega auktoritet på att kunna ‘ med några större anspråk på
exakthet ransaka folks hjärtan — njurarna äro väl numera icke fullt lika
mycket en terra incognita som på bibelns tid — så ha vi naturligtvis intet
annat att säga, än att man bör beklaga nämda herrar, att de icke mäkta
forma sitt yttre uppträdande så, att man lättare får intrycket att de
ut-skrifvits ur ödmjukhetsskolan med ett mycket godt afgångsbetyg. Af
biskop Billings predikan få vi bland annat inhämta, att det är efter
ödmjukheten som dugligheten kan mätas samt att »en hvar människa, som
ej är ödmjuk, blir en karrikatyr af sig själf och gör sig förlustig af
lifs-glädje och lifsrikedom».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
