Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 17—18 - I kyrkans ödmjukhetsskola, af Gil Blas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
721
Om biskop Billings predikan behöfva vi emellertid icke vara mycket
utförliga, både därför att där förekommo vissa äfven under sin religiösa
påklädnad tänkvärda och för en hvar nyttiga sanningar och därför att
dessutom fastän i betydligt större proportion förekom hvarjehanda annat,
som hörde så att säga till det biskopliga yrket att förkunna och som vi
nu icke ha en speciell anledning att debattera. Men man bör icke
underlåta att påpeka och komplimentera den påpasslighet och behändighet,
hvarmed hr biskopen valde form och tillfälle för att göra propaganda för
läran om skolans underdånighet under kyrkan. Hr biskopen har
uppenbarligen blifvit vida mer raffinerad än fordom och lärt sig, att de starka ordens
vapen icke äro de mest genomträngande och hållbara. Det är icke
längre den forne biskopen, som drastiskt-barockt talade om att dänga
odöpta barn med hufvudena i stenar eller genom sina kätterier om
hygienen och annat uppväckte det dåvarande Aftonbladets häftiga förtömelse.
Nu har han lagt bort den starkt aggressiva tonen och hans motståndare
observera icke de långt farligare klerikala framträngningsförsöken och tro
visst att allt är som sig bör. I stället talar han som en bekymrad
öfver-herde om att de unge, som få så mycken undervisning, bli allt mindre
undergifna de äldre; och slutrefrängen på den jeremiaden blir en maning
till åhörarne att arbeta under öfvertygelsen, att den skpla är den bästa,
ur hvilken lärjungarne utgå mest ödmjuka.
Det är skilnad på ödmjukhet och ödmjukhet, och om än den sorts
ödmjukhet, till hvars karakteristik herr biskopen ställvis lämnar några
antydningar, är väl värd att akta och eftersträfva, så blir man något
skeptisk om önskvärdheten och nyttan af den sorts ödmjukhet, som är den
hr biskopen är mest angelägen om att få genomförd: undergifvenheten
för de äldre samt — hvad som väl är pudelns kärna och icke kan
undan-döljas af en och annan vänlig fras om skolans rätt till frihet för att
fylla sin uppgift etc. — skolans undergifvenhet under kyrkan. Skolans
skyldighet härutinnan bevisas på följande synnerligen uttömmande och
ovederläggliga sätt: skolan bör för egen del ock lyda förmaningen att som
en yngre vara de äldre undergifne. Hon är nämligen själf ung i
jämförelse med Kristi kyrka och församling.
Biskopen bemödade sig emellertid om en viss moderation i sina
ord. Professor Hjärne hyllade renegaters sed att söka öfverbjuda sin
mästare i ifver — och lyckades mycket bra därutinnan, såsom följande
lilla blomstersamling visar, på samma gång den är egnad att inge högst
besynnerliga föreställningar om den lärde historikerns sätt att läsa
kulturhistorien och kyrkohistorien samt om vetenskapsmannens aktning
för vetenskapens själfständighet och kännedom om dess ursprung och
utvecklingshistoria. Vi citera efter Fyris:
»Det är ett sant ord, att skolan, att lärarne må hysa zördnad för och med
ödmjukt sinne nalkas kyrkan såsom en moder, som i sitt sköte har fostrat skolan och
lagt grunden för hennes kristliga och moderna bildning.
Men hvarför böra vi då särskildt visa oss ödmjuka mot kyrkan? Jo, därför att
det hör till kyrkans väsen att själf vara ödmjuk, att vara ödmjukhetens bärare inom
kristenheten. Hon har fått sitt välde, sin makt, som hon med rätta burit fram genom
kristenhetens historia, icke därför att hon velat eller kunnat härska med yttre våld,
utan därför att hon på sitt banér satt ödmjukhetens uppgift att tjäna alla.
Det är sant, att hon någon gång har förirrat sig. Hon har trott att den
ödmjukhet, som hon blifvid kallad att förkunna, skulle gifva henne ett större anspråk på
makt, än med rätta borde tillkomma henne. Vi veta om kyrkans äldsta historiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
