Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 17—18 - Ännu ett stycke anti-teologi, af Allen Vannérus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
726
visst begränsadt område, men icke gifva det fullkomligt fria tyglar, är
tydligen en godtycklig halfmesyr, som för så vidt icke gör teologien till
någon vetenskap, utan till en icke synnerligt skön konst, konsten att
klippa af det egna tänkandets tråd på det rätta stället. Emellertid skall
det finnas någon rimlig anledning till antydda besynnerliga katastrof, som
teologen låter inbryta öfver sitt tänkande. Motivet kan vara respektabelt
nog. Teologen kan vilja frälsa sig själf och sina bröder från det farliga,
han anser ligga i fortsättningen af denna fordran: det mänskliga
tänkandets autonomi. Må han emellertid besinna, att en människofruktan, som
vänder sig mot sig själf och är rädd för att äta af kunskapens träd på
godt och ondt, dock är ett mindre respektabelt fenomen. Må han ock
något begrunda detta ord af en kättare*: där fruktan för konsekvensen
är större än kärleken till sanningen, där är ingen vetenskap möjlig».
Men vetenskapen, detta uttryck för det autonoma mänskliga tänkandets
bemödanden att realisera sanningsidén, är det kanske likgiltigt om den är?
Tillåter nu teologien, att den är, blir det emellertid strid mellan
vetenskap och teologi till dennas yttersta dagar. Ty det kan icke
kompromissas mellan dessa motsatser. Ej häller kan teologien erkänna, att
vetenskapen är den högsta sanningens bärare och vetenskapen kan aldrig
i lifvet inse, att den har skyldighet att böja sig inför sin motståndare.
En anledning härtill har påpekats i det föregående, den, att teologien
redan i sin utgångspunkt endast genom godtycke kan afstänga den
kunskapskälla, som vetenskapen konsekvent använder: det auktoritetsfria
er-farenhetsbestämda tänkandet. Och så har teologien faktiskt vid sin sida
hela detta storartade vetenskapssystem, hvilket utgör mänsklighetens
måhända yppersta kapacitet syttring, enkannerligen naturvetenskaperna.
Men härtill komma andra instanser mot teologien. Det är i hög grad
tvifvelaktigt, om bibeln har något kunskapsvärde alls annat än som
historiskt intressefull urkund. Hvad lär den oss egentligen för sanningar
om naturen? Äro dess psykologi och metafysik hållbara? Det, att
bibeln innehåller motsägelser inom sina egna permar och att dess
satser stå i strid mot profan vetenskap, detta har alltför många gånger
upprepats för att här behöfva ytterligare omordas. Kan man dock ej
angifva någon principiel grund till bibelns förkastande som
sannings-urkund eller som sämre sanningsurkund än andra tillgängliga? En sådan
synes vara, att »sanningarna» i bibeln sakna bevisning. Äfven om man i
öfrigt vore , böjd för att tro, att t. ex. bibelns geocentrism är sann och
den kopernikanska världsuppfattningen falsk, vore detta otillbörligt af den
anledningen, att bibelns dogm i denna fråga står där, som ett
fullkomligt omotiveradt påstående. Men påståenden af rent faktisk natur äro
aldrig i och för sig sanningar. All mänsklig uppfattning fordrar afgjordt
grunder af ett eller annat slag för att kunna upphöjas till digniteten af
sanning.
Äfven om bibeln tillerkännes ett visst sanningsvärde, kan den
likväl ej skattas högre än de- »mänskliga dokument», på hvilkas blad
vetenskapen uppskrifvit sina resultat. Ty sanningen har i grunden värde
endast från dessa tvänne synpunkter; den kan hjälpa människan i hennes
1 naturvetenskaperna kunna t. ex. bistå henne i bemödandet att
Stuart Mill.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
