Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 17—18 - Till 25-års-minnena, af Hj. B—g
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
733
lutionen, hvars elementer blott behöfva en dylik stöt utifrån för att skjuta
växt, och sålunda äfven komma det ryska folket till godo.
Men jag fruktar att skälmarne och narrarne obehindradt komma
att drifva sitt galna spel, därest icke den tyska arbetarklassen en masse
höjer sin röst ...»
Denna fruktan var blott alltför befogad. Men vi veta nu hvem
som såg rätt, de som fordrade fred och hederlig uppgörelse med franska
republiken eller krigs- och eröfringslystnadens »patriotiske» hjältar.
Kriget med Ryssland, som Marx förutsade, har icke kommit i öppen
form — ännu. Men det ligger latent, liksom det franska revanche-kriget,
bakom den ohyggliga väpningsmara, som suger Europas bästa blod.
Och namnen Kronstadt och Toulon tala ett tillräckligt tydligt språk.
Tsardespotismen i allians med revolutionernas land — så stark har den
olyckskedja varit, som Marx redan dagen efter Sedan varnande visade
fram för sitt folk.
Men Bismarck och Moltke och gamle Wilhelm, de hvilkas värk
det officiella Tyskland nu firar, de styrde in för fulla segel på
eröfrin-gens, på våldspolitikens bana. I dessa dagar för 25 år sedan föll
tärningen, olycksvägen beträddes, den som vår världsdel drifvits, piskats att
gå, allt djupare in under militarismens gissel.
Nej, må Vårt Land och gelikar prisa »det protestantiska
kejsardömet», hvilket byggdas allra kristligast i blodet af ett folk, som vägrade
att godvilligt låta sig stympas. Vi spara vår hyllning åt de män, som
midt under det nationella ruset visade upp att endast genom den starkares
själfbehärskning kunde för framtiden de kämpande folkens och Europas
frihet och lycka tryggas. Att en sådan anda tog så kraftigt uttryck i
Tyskland redan för ett kvartsekel sedan och att den lefver där än,
starkare än någonsin, det ger bättre garanti för de dagar som stunda än
all den pomp och härlighet och makt, som för ögonblicket omger det
makalösa löjtnantsgeniet på den tyska tronen.
Hj. B—g.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
