Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 17—18 - Ännu en gång herr Wirsén, två svar, af Edv. Alkman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
734
Ännu en gång herr UQirsén.
Två svar.
Såsom möjligen kunnat förutses, var den lilla blygsamma
sammanfattning af herr Wirséns kritiska författarskap, som finnes införd
i denna tidskrifts junihäfte, ej af beskaffenhet att falla alla på
läppen. På somliga håll har den visserligen lyckats förvärfva ett rätt
oförbehållsamt gillande, men andra hafva däraf känt sig manade
till mer eller mindre välmenta gensvar och ännu andra har den
äggat till starka ord och svåra gester, till det plumpa raseri, som
för polemikern är det mäst glädjande beviset på, att hans ord ej
förklingat alldeles ohörda och overksamma. Det är alldeles särskildt
tidningen »Fyris» jag ber att i detta sammanhang få betyga min
erkänsla.
Det vore verkligen synd att ej göra hvad man kan för att
rädda »Fyris’» lilla artikel undan glömskan. Den är verkligen i
mer än ett hänseende utsökt, mättad som den är både af individuell
ursprunglighet och en högst förtjusande lokalton. Den gör intryck
af att vara skrifven på natten efter klpckan elfva — den timme,
då en del lokaler stängas i Upsala —, och i fråga om de fysiska
resurserna är den utan motstycke. Den är krrraftig som ett
studenttal på morgonkröken och varmt otidig, som vore den riktad till
polismästaren i en stad, där det fins universitet. Den har ännu
flere dygder, men jag har nu ej tid att uppräkna dem alla, utan
måste inskränka mig till ett ord rörande ett par invändningar, som
i den förträffliga artikeln göras just mot mig. Den ena är en
tämligen otreflig beskyllning för perfiditet, den andra är en i viss mån
oriktig slutsats, som dragits ur min artikel och som orsakats af en
för den ärade tidningens förståndsgåfvor otjänlig ofullständighet,
hvilken jag vill skynda mig att afhjälpa.
Perfiditeten skulle då bestå däri, att jag enligt »Fyris’»
mening medvetet och i det otäckaste tendenssyfte skulle uppgjort de
i min förra Wirsénartikel förekommande författarlistorna på så sätt,
att Jag enkannerligen från den svenska berömlistan afsiktligt
uteslutit alla »snillen» och från klanderlistan alla obetydligheter. Jag
ber att fa försäkra, att så icke är fallet, och hänvisar till
Posttidningen, årg. 1881—95, och Vårt Land, årg. 1886—95. Visserligen
äro en hel del där förekommande namn på listorna utelämnade, men
-da af det skäl, att de antingen tillhöra ledamöter af svenska aka-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
