Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 19—20 - Fallet Wagner, ett musikantproblem af Friedrich Nietzsche, öfversättning af Albert Eriksson. 1—7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
772
Fallet Wagner.
Ett musikantproblem af Friedrich Nietzsche.
Öfversättning af Albert Eriksson.
Förord.
Jag vill bereda mig en smula vederkvickelse. Det är icke blott
och bart af elakhet jag i denna skrift prisar Bizet på Wagners
bekostnad. Under mycket skämt förebringar jag en sak, som icke är att
skämta med. Att vända Wagner ryggen var mig ett oundvikligt öde;
att ånyo finna behag i något, var en seger. Ingen har måhända varit
farligare invecklad i Wagnerismen än jag; ingen har mera hårdnackadt
försvarat sig däremot, ingen kännt större glädje öfver att vara den kvitt.
En lång historia! — Önskas ett uttryck därför? — Om jag vore
moralist, hvem vet hur jag skulle kalla den! Måhända en seger öfver mig
själf. — Men filosofen tycker icke om moralisterna; — han tycker icke
häller om de vackra orden . . .
Hvilket är det första och sista kraf en filosof ställer på sig själf?
Det är detta: att i sig själf besegra sin tid, att försätta sig »utanför
tiden». Emot hvad har han alltså att bestå sin hårdaste strid? Emot
det, hvari han just är barn af sin tid. Välan! jag är lika väl som
Wagner århundradets barn, det vill säga en dekadent: endast med den
skilnad, att jag märkt det och satt mig i försvarsskick. Filosofen uti mig
försvarar sig däremot.
Hvad som djupast sysselsatt mig är i själfva verket
dekadans-problemet — jag har haft mina skäl därtill. »Godt och ondt» är blott
en variation af detta problem. Har man skaffat sig blick för
nedåtgå-endets kännemärken, så förstår man äfven moralen — man förstår hvad
som gömmer sig under dess heligaste namn och värdeformler: det
utarmade lifvet, viljan till undergång, den stora tröttheten. Moral är ett
förnekande af lifvet... För en dylik uppgift hade jag behof af
själf-disciplin — jag måste taga parti emot allt sjukt uti mig, däri inbegripen
Wagner, inbegripen Schopenhauer, inbegripen hela den modärna
»mänskligheten». — Draga mig tillbaka i djup afskildhet, likgiltighet, frihet
gentemot allt hvad tiden är, allt tidsenligt, och hafva såsom högsta önskan
och förebild Zarathustras öga, ett öga, som ur ett omätligt fjärran
öfver-skådar, — ser under sig — hela fenomenet människa. . . Ett sådant
mål — hvilket offer skulle det icke vara värdt? hvilken
»själföfvervin-ning»! hvilken »själfförnekelse»!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
