Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 19—20 - Fallet Wagner, ett musikantproblem af Friedrich Nietzsche, öfversättning af Albert Eriksson. 1—7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nya världen är-lika dälig som den gamla: — Intet, den indiska Circe
vinkar . .. Brynhild, som enligt den äldre afsikten hade att draga sig
tillbaka med en säng till den fria kärlekens ära, lugnande världen med
en socialistisk utopi »hvarmed allt blir bra», fär nu något annat att göra.
Hon måste först studera Schopenhauer; hon måste sätta på vers fjärde
boken af »Welt als Wille und Vorstellung». Wagner var återlöst . . .
Pä fullt allvar, detta var en återlösning. Den välgärning, Wagner har
att tacka Schopenhauer för, är omätlig. Först genom dekadansens filosof
har dekadansens konstnär funnit sig själf ■— —.
5- ’
Dekadansens konstnär —- det är ordet. Och därmed begynner mitt
allvar. Jag är långtifrån att vara en harmlös åskådare, när denne
dekadent fördärfvar hälsan för oss — och musiken äfven! _Är Wagner
öfver hufvud taget en människa? Är han icke snarare en sjukdom?
Han gör allt hvad han vidrör sjukt —- han ha-t gjort musiken sjuk —.
En typisk dekadent, som känner sig nödvändig i sin förskämda
smak, som med denna gör anspråk på en högre smak, som förstår att
göra sin förskämning gällande såsom lag, såsom framsteg, såsom
uppfyllelse. ( : _
Och man sätter sig icke till motvärn. Hans förförelsèförmåga stiger
till det oerhörda, det ångar omkring honom af virak, missuppfattningen
beträffande honom kallar sig »Evangelium» —- det är visst icke ensamt
de fattige i anden han lockat öfver till sig!
Jag har lust att öppna fönstren en smula. Luft! Mer luft!–––––––––-
Att man i Tyskland misstager sig på Wagner förundrar mig icke.
Motsatsen skulle förundra mig. Tyskarne hafva lagt till rätta för sig en
Wagner som de kunna ära: de hafva ännu aldrig varit psykologer, de
visa sin tacksamhet därigenom att de missförstå. Men att Wagner
missuppfattas äfven i Paris! där man är så godt som ingenting annat än
psykolog. Och i S:t Petersburg! där man till och med gissar ting som
icke blifvit gissade ens i Paris. Huru besläktad måste icke Wagner vara
med den samfällda europeiska dekadansem för att undgå att blifva upp- ‘
täckt af den såsom dekadent! Han tillhön den: han är dess protagonist,
dess största namn . . . Man hedrar sig själf, då man höjer honom till
skyarna. Ty att man icke försvarar sig emot honom, är, redan detta, ett
tecken till dekadans. Instinkten är försvagad. Hvad man borde sky,
har blifvit tilldragande. Man för till läpparna något, som ännu snabbare
drifver mot undergång. — Önskas ett exempel? Men man behöfver blott
gifva akt på den diet som anemiska personer eller giktsjuke eller
diabe-tiker föreskrifva sig. Definitionen på vegetarianen: en varelse som har
behof af en stärkande diet. Att känna det skadliga såsom skadligt, att
kunna förbjuda sig något skadligt, är fortfarande ett tecken till ungdom,
till lifskraft. Den försvagade lockas af det skadliga: vegetarianen af
grönsakerna. Sjukdomen själf kan vara en stimulans till lif: man måste blött
vara sund nog för denna stimulans! — Wagner stegrar utmattningen:
därför drager han till sig de svage och utmattade. Oh den gamle
mästarens skallerormslycka, då han så godt som beständigt såg »de små
bamen» komma till sig! —
Jag framställer denna synpunkt: Wagners konst är sjuk. De
pro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
