Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 19—20 - Om liberalismen och dess framtid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
789
Om liberalismen oeh dess framtid*.
Är liberalismen för alltid död! Svaret på denna fråga kan
endast framtiden gifva. Hvad vi för närvarande förmå är att
utforska dess lifsvilkor. Låt oss ange några synpunkter, som därvid
äro att beakta.
Man hår att skilja å ena sidan mellan liberalismen som
kulturelement och det senaste århundradets politiska liberalism och å
andra sidan mellan denna senare och demokratien. Om vi önska
att liberalismen skall fortlefva som världsmakt, så mena vi
naturligtvis ett frisinnadt tänkesätt som kulturelement. Det är den
drifkraft, som möjliggör och tillstädjer rörelse och framåtskridande
och gentemot hvilken auktoriteten står bindande och bevarande.
För samhällets och kulturens bestånd äro båda makterna
nödvändiga, då utan den senare upplösning skulle inträda och utan den
förra förstelning. Den förra är den kraft, som på trädet
frambringar blad, blommor och frukter, den senare uppbygger stammen;
den förra motsvarar inom den Darwinistiska världsåskådningen
variabiliteten, den senare ärftligheten. I motsvarighet till det
tem-ment, hvari den har sin rot, är liberalismen som kulturelement
opuimistisk och godhjärtad, uppfyld af glädje öfver lifvet och dess
njutningar; dess.^ lefva och låta lefva. I enlighet därmed
framträder samma liberalism som: fördomsfrihet och vidgade vyer
i fråga om religion och moral, optimism i afseende på framtiden,
frikostighet (»frikostig» är den andra hufvudbetydelsen af ordet
liberalis\ obenägenhet för frihetsinskränkningar liksom för många
och hårda straff; bland de gamla romerska juristernas grundsatser
fins det ingen, som för densamma är mera sympastisk än: favores
sunt amp liandi, odia restringenda.
Senaste århundradets politiska liberalism är parti uniform för
den högre bourgeoisien och medelklassen, för folk »med bildning
och som har någonting», men icke tillhör bördsaristokratien,
jordadeln. Dessa klasser ha sedan den stora revolutionens dagar
tillkämpat sig delaktighet i makt och lagstiftning och måste därvid
teoretiskt naturligtvis stödja sig på liberalismen, men deras
liberalism har förblifvit teori, och i hjärtat stannade den. Ärliga
liberaler har det alltid funnits, men de ha endast tjenat till
paradhästar för att låta folk glömma bort tarfligheten af den kälkborgar-
* Ur Die Zeit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
