Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 19—20 - Musikrevy, af * * *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
799
■där sängen blir hufvudsaken, var hr M. icke till sin.fördel och uppträdde
välbetänkt endast en gång; vi ha goda skäl att befara, det förhållandet
blir ungefär detsamma med Raoul i »Hugenotterna», ett parti, som
fordrar mycket af sångaren. I »Carmen» har införts en förbättring, hvars
önskvärdhet vi förut påpekat; de båda smugglarnes roller ha öfvertagits
af hrr Johanson och Bröderman, hvarigenom smugglarkvintetten vunnit
betydligt.
Som Toriddo i »Cavalleria» gaf.hr M. en helt olika typ, mer brutal
-och hänsynslös, men måhända sannare än vi förr här sett; härvidlag må
smaken vara olika, men visst är, att, sädan hr M. fattat rollen, utförde
han den med rent af öfverlägsen sanning och konsekvens. Hans mimik
är särskildt i scenen före och vid Lolas inträde makalös. Dryckesvisan
klingar i hans strupe ej sä melodisk som i hr Ödmanns, men mer eldig
•och med mer rytm. Afskedet från modern var i hög grad gripande.
Den andra gästen, fröken Gherlsen, som förmodligen endast af
und-seende mot hr Morello fått uppträda här, äro vi snart färdiga med: både
utseende och figur passade så litet som möjligt för rollen, stämman lät
ansträngd i höjden och de låga tonerna existerade knappt; någon aning
om mimik fanns ej i det orörliga ansiktet och gestikulationen var ej
synnerligen invecklad: armar utåt sträck och armar nedåt fäll!
Vi förmoda, att Santuzza blir fröken G:s första och sista roll vid
vår K. Opera.
I »Cavalleria» har mise-en-scenen fullständigt förändrats tillika med
de nya, vackra och stiltrogna dekorationerna; huruvida de i allmänhet
äro bättre än de förra, kan också vara en smaksak, en bestämd
olägenhet är att platsen framför kyrkan gör intryck af att vara vida mindre än
förr och att den med svårighet rymmer de stora folkskarorna.
I »Pajazzon» hafva utom fröken Petrini och hr Morello äfven fröken
Sparrman samt hrr Johanson och Lej dström haft nya roller; de två senare
hafva i tur och ordning uppträdt som Silvio; vi antaga, att hr Lejdström,
som gjorde sin sak bra, blir den, som får behålla rollen.
Däremot var fröken Sparrman, som af hvad okänd orsak de sista
gångerna gifvit Nedda, mer än lofligt olycklig. Den ej lätta s. k.
fågelarian, som af fröken Petrini gafs med här ej förut spordt mästerskap,
sjöngs af fröken S. visserligen tämligen korrekt (med undantag af drillame),
men tungt och själlöst utan en aning om poesi. Än värre blef det i
2:dra akten, då fröken S. i »Commedian» tog sig före att göra
pantomimen med danssteg, hvilket till uppfattning är så oriktigt och till
utförandet var så misslyckadt, att man förvånas, hur något sådant kan tillåtas
af en förnuftig regissör.
Fröken Sparrman gjorde med sitt orörliga ansikte och sina stela
rörelser snarare intrycket af en vaxdocka än af en lefvande människa.
Om fröken Petrini af andra uppgifter skulle vara hindrad behålla rollen,
vore väl i alla händelser fröken Frödin att föredraga framför ■ fröken
Sparrman.
För den oinvigde blir det alltjämt en gåta, hvarför man fortfarande
drifver fram fröken Sparrman i den ena nyå rollen efter den andra:
utom i »Hans och Greta» samt som »Papagena» i Trollflöjten, till hvilka
xoller hon passar rätt bra, är hon med i »Lakmé», där hon öfvertagit fru
Lindens roll, i »Vattendragaren», i »Pajazzo», i »Romeo och Julia» och
f
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
