Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 19—20 - Musikrevy, af * * *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8oo
öfverträffas i fråga om rollrikedom endast af förste regissörens fru, hvilkens
oumbärlighet man tyckes vilja inpränta hos publiken, utan att den
otacksamma publiken ännu känner sig fullt öfvertygad därom.
Fru Almati-Rundbeig är utan tvlfvel en aktningsvärd talang, men
dock ej af sä exklusiv storhet, att det icke vore önskvärdt, om äfven
teaterns andra altsängerska blefve i någon mån likstäld med henne; under
det att fru Rundberg pä ganska kort tid uppträdt öfver ett tjogtal gänger
(i »Carmen», »Pä Sicilien», »Trollflöjten», »Aida», »Lakmé», »Hans och
Greta»), har fru Linden under samma tid knappt kommit upp till halfva
detta antal; och dock finnas de, som anse, att fru Linden som konstnär
och i publikens gunst icke är den mindre af de tvä! Så t. ex.
uppträdde fru Rundberg hela hösten ensam i »Carmen», och man har helt
säkert endast en stark påtryckning af prässen och teaterchefens
omedelbara ingripande att tacka för att fru Linden ändtligen fick uppträda en
eller två gånger som Carmen. I den sä godt som exempellösa ovation,
hvarmed hon dä mottogs och soni följde henne hela aftonen, låg något
mer än endast beundran för den framstående konstnärinnan: däri låg en
protest från den fulltaliga publik, hvilken fyllde ej blott de öfre raderna,
utan öck hela parkett och i:sta raden, mot en regime, som undanskjuter
teaterns rikast begåfvade och mest gouterade konstnärinna till förmän för
andra, i dessa båda afseenden, af lägre rang. Så t. ex. finns i »Lakmé»,
där dock fru L. förr hade en roll, numera ingen plats för henne, men
väl för fru Rundberg och fröken Sparrman; i »Carmen», där man väl
kunde fordra, att altemering infördes, sjuuger fru R. ett par månader,
innan fru L. ens får uppträda en gång i samma roll. I »Hans och Greta»
och efter hvad det påstås, i »Falstafi», som är bebådad, finnes ingen roll
för fru L., men väl fru R.
Aktningsvärda repriser af två klassiska operor, »Trollflöjten» och
»Vattendragaren» ha vi nöjet att konstatera. Man tyckte sig se att
vederbörande gjort vackra bemödanden med afseende pä rollbesättningen
och utan tvifvel hade den härliga Mozartoperan gått mer än 3 gånger,
om direktionen kunnat besluta sig för att lämna Tamino åt herr Ödmann.
Hr Lundmark gjorde nog allt hvad han kunde, men kan i intet afseende
fylla en sä fordrande roll som Tamino, ej minst i fråga om sångteknik
och röstbildning; sången lät ansträngd och forcerad, tonens renhet var
långt ifrån den bästa och figuren gaf icke full illusion.
Ej häller fröken Kragballe var som Pamina på sin rätta plats;
spelet var stelt, textuttalet i den talade dialogen stötte örat och
sångpartiet, särskildt den svära arian i 3:dje akten, öfversteg alldeles hennes
krafter. Förutom dessa tvä partier var rollbesättningen mycket lyckad:
fru Östberg som Nattens Drottning var som alltid präktig att höra; den
angenämaste öfverraskning väckte hr Lejdström som Papageno, den unge
sångarens tills dato bästa roll. Ej endast den hos honom vanliga
säflig-heten i sången var försvunnen, äfven spelet var hurtigt och lifligt, så som
han aldrig förr visat oss det.
Fröken Spairman som Papagena var också ganska lyckad; lyckad
var hr Lundqvist som Talaren, sä ock Nattens tärnor och genierna.
Operan var omsorgsfullt inöfvad och hade helt säkert hållit sig längre uppe,
om Paminas och framför allt Taminos partier kunnat fä andra
representanter.:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
