Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 19—20 - Musikrevy, af * * *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8oi
Chembinis »Vattendragaren» tillhör ej de operor, som någonsin väckt
ett lifligare intresse hos Stockholmpubliken; den rätt underhållande, om
än något naiva handlingen förhöj es dock ytterligare genom musikens
ädelhet och dess klassiska behag. Operan blir nog icke långlifvad denna
gång, ehuru denna repris åtminstone i ett hänseende var rent förträfflig.
Hr Lundqvist som Vattendragaren öfverträffade sig själf — så lifligt,
godmodigt och gladt har väl ingen tänkt sig, att han skulle kunna gifva en
roll.
I »Navarresiskan», där titelpartiet i våras gafs af fröken Holmstrand,
har fru Linden uppträdt och man behöfver ej säga, att hon gjorde det
med mästerskap. Partiet är musikaliskt och dramatiskt mycket tacksamt
för en artist med fru Lindens gåfvor; särskildt andra akten, där fröken
Holmstrand var något matt, gafs nu med storartad och gripande lidelsefull
kraft. Herr Bratbost har i st. f. hr Ödmann öfvertagit Araquils parti (bör
uttalas Arakill, ej Arakoil) och ger rollen mera färg än föregångaren, under
det att denna naturl. i sången lät bättre.
En anmärkning må tillåtas oss göra : att det är högst oklokt (för
så vidt vederbörande ej vilja, att en pjes skall rent af misslyckas) att
såsom vid första representationen af »Navarresiskan» i höst låta det i
högre mening konstnärliga elementet representeras af en enda person;
hvarken i nämda pjes eller i »På Sicilien», som gafs till efterpjes (med
fröken Lindegren och hr Bratbost, en rollbesättning, som kommer att
göra »Cavalleria» impopulär) fanns med undantag af fru Linden någon
enda mera framstående artist.
Humperdingks »Hans och Greta», fjorårets bästa nyhet, har nu
återkommit och torde med sin i allmänhet goda rollbesättning hålla sig
länge uppe. Både fröken Lindegren och fröken Sparrman i titelrollerna
ha här utan jämförelse sina bästa roller; om den sistnämda gäller nog
ännu hvad vi påpekat förut, att hon sjunger något för »jämntjockt» och
med allt för liten nyansering, om än tonsäkrare än i våras. Fru Rundberg
har öfvertagit modems roll och i Sandmannens lilla parti uppträder fröken
Thulin, som med en klar, vacker och väl skolad röst på ett intagande
sätt föredrog sin lilla visa.
I scenen med englames nedstigande har man ännu att beundra
eller förarga sig öfver, allt efter hvars och ens humör, de illa målade
pappstyckena och de vackra tyllskynkena, som skulle föreställa skyar,
men icke göra det. Ännu mer stötande är att se englarne, väl nedstigna
på jorden, utföra en liten balett, visserligen i långsamt tempo, men dock
med riktiga balettsteg, nigningar och svängningar åt höger och vänster.
Hvad tycks?
Konsertsäsongen har ännu ej kommit i gång; en symfonikonsert,
hvarom vidare framdeles, samt en kammarmusiksoire’ är allt, hvad i den
vägen bjudits. Fm Sanderssons och fröken Sidners konserter, som
annonserats, äro båda af olika skäl uppskjutna. —
* * *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
