Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 19—20 - Två böcker af Ola Hansson - II. En uppfostrare, anm. af E. K—n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8o6
denna typ å la Trää och Mörarp gisslar förf, det krassa,
kompromissande, brutalt egoistiska bondeintresset. »Ditt stånd och Per Larsson
äro identiska», säger »uppfostraren», den gamle akademiveteranen och
numera publicisten Nisse Svensson, till Kristoffer, då denne, trots
besvikelsen, ännu vill hålla uppe tron på sin sak. »De tu äro ett kött.
Pryglar du Per Larsson, så säger ditt stånd aj; och hjälper du ditt
stånd, så grinar Per Larsson. Det hänger alltsamman tillhopa som
ärthalm och personerna i gudomen. Det är alltsammans Refvie. Och
Refvie är dömdt till undergång. Nerifrån kommer arbetarne, och
arbetarne ha hänförelsen. Ofvanifrån kommer judarne, och judarne ha
intelligens. Men Refvie har hvarken det ena eller det andra. Refvie är
dumt; och Refvie är slött. Refvie dricker toddy och spelar priffe, odlar
sockerbetor och går i folkhögskolan. Kurzum: Refvie ryker åt helvete.»
Så talar unge hr redaktörens »uppfostrare», en dråpligt tecknad
karaktär och säkert en af de mest individuellt lefvande, vår modärna
novellistik skapat. Nisse Svensson är framför allt specifikt skånsk, och
detta icke blott i sitt tal uta äfven till hela sitt kynne. Hans humor
är bred och ogenerad som slättbons och liksom hos denne sviker honom
aldrig en lugn, orubblig säkerhet, huru inveckladt lifvet än kan trassla
till en situations härfvor.
Nisse Svensson kommer också med heder från sitt själftagna kall
som »uppfostrare». Han icke blott räddar hr Kristoffer från att falla i
klorna på en dansk judinna utan för till på köpet i hans armar en brud,
som är hans själ värdig. Fint och smekande sympatiskt är hon tecknad,
denna unga, blonda Agda; man märker att hon är af en typ, som ligger
författaren varmt om hjärtat: slättens fagra dotter med »storä, ljusbruna
ögon i ett litet ovalt ansikte, mjukfjunigt som persikan».
Bland hr Ola Hanssons hittills offentliggjorda novellistiska arbeten
framstår »En uppfostrare» måhända som det till formen mognaste och
i kompositionen fastaste. Det spänner icke öfver så stor andlig räckvidd
som ■ Resan hem», men är till gengäld så mycket starkare i sin
begränsning. Med glädje må ock antecknas, att de danismer oeh germanismer,
hvilka här och hvar i språkligt afseende försvaga den sistnämda
berättelsens konstnärliga intryck, nästan alldeles saknas i författarens senaste
bok — sluppe man blott ifrån att få läsa det danskt konstruerade »den
beträffande» i stället för det svenska uttrycket »personen i fråga»!
E. K—n.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
