Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 19—20 - »Medusas hufvud» , några randteckningar, Emil Kléen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
807
“Medusas hufvud."
Några randteekningar.
Ännu för några år sedan plägade hr Gustaf af Geij erstam allmänt
betraktas som vår modärna litteraturs mest typiske »realist». Det fins,
genomgående hela- hans diktning, ett kärft drag af omutligt
verklighetssinne, som åtminstone i praxis förnekat l’au dela des choses, ställer sig
afvisande gentemot all mystik och kommer författaren att framstå som
den kallt undersökande analytikern. Det fins -— eller rättare det fans
ända till för några få år sedan.
Novellen »Lifvets missförstånd», publicerad någon gång i början af
nittiotalet, synes mig i detta hänseende beteckna en första gränssten.
Man märker, att nya källsprång börjat bubbla i författarens tankelif, hans
psykologi har fördjupats, och man tycker sig liksom se honom själf stå
oviss och spörjande inför nyvunna erfarenheter, hvilka ännu mera tillhöra
aningens än det medvetet öfverskådades värld. Så gå några år, och en
dag öfverraskar oss den fome »realisten» med »en spöksyn ur lifvet»,
där det hemlighetsfullas mystik skälfver i varsel och symboler, där
diktarens intuition söker tränga ned i väsendets skummaste djup och med
synbar förkärlek frestas af själslifvets nattsidor, af allt det skrämmande
obekanta, som ligger i skugga nedanför medvetandets tröskel.
* Medusas hufvud är alltså framför allt en psykologisk roman. .
Genom berättelsen draga som två röda trådar tvänne karaktärsutvecklingar,
hvilka författaren belyser och förtydligar genom hvarandra. Ä ena sidan
möta vi den impulsive Tore Gam, entusiasten med det lifliga
temperamentet och det rörliga tankespelet; å andra sidan den inbundne,
beräknande Sixten Ebeling, hvilken författaren gjort till vetenskapsman, medan
den andre sysslar med litterära ting. Men liksom intet i lifvet är hvad
det synes vara, är heller icke skillnaden mellan dessa båda karaktärer så
grundväsentlig, som den i förstone ter sig. Hos Sixten Ebeling finnes
också några af dessa hemlighetsfulla sympatier, som drifva Tore ut i en
idealistisk frihetskamp, där hans själs finaste smulas sönder. Det fins
där, - bakom det kyliga, otillgängliga, som bildar Sixtens, så att säga,
buffert mot yttervärlden. Och just emedan han själf innerst inne är
medveten därom, söker han draga sig undan Tores inflytande, hetsar sig
upp till nervös antipati mot honom och framkallar sålunda den brytning,
som skall sätta honom i stånd att lefva sitt eget, skematiskt rätlinierade lif.
Handlingen utvecklar sig sålunda dithän, att Ebeling synes helt
uppgå i sina vetenskapliga intressen, medan den andre energiskt kastar
sig in i den politiska och sociala dagskampen. Då och då föras de af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
