Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 19—20 - Kattungen, af Henri Mazel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kattungen.
Af Henri M az e 1.
Med mustascherna rätt ut i luften, spetsade öron och ruggig svans
har den lilla kattungen nyss skuttat fram på snedden ända till midten
af kammaren, där barnens leksaker ligga i en hög på golfvet. Han har
kastat omkull käglorna och ridit gränsle öfver kloten, men aktat sig för
att komma åt tennsoldaterna, som kunna sticka hans små rosenröda
tassar; sedan har han i fullt ursinne slagit dockservisen af förgyldt porslin
i stycken och slutligen förgäfves snurrat omkring i den galnaste hetsjakt
efter den hvita spetsen af sin svartfläckiga svans.
Nu roar han sig just med en lätt pappask, nästan lika stor som
han själf; han slår volt på volt med den öfver golftiljorna, från den ena
tassen till den andra; han har spänt sina små näpna klor i den, och
liggande på rygg, hoprullad som ett nystan, jonglerar han den med sina
fyra fötter, på en gång smidig och grotesk, då . . .
Då han helt oväntadt råkar vidröra en liten dold fjäder, och det
ur pappasken springer upp en förskräcklig djäfvul, uppstoppad med
spå-nor, hoplappad af svart och rödt; och kattungen, tokig af förskräckelse,
reser borst med ryggen i båge, sträcker upp sig på sina fyra alldeles
stela och raka ben och fräser af rädd ilska upp i näsan på det löjliga
vidundret.
Så, o min själs själ, har också du lekt med det lilla hjärta, som
du icke kände; du var smidig och vig och det lilla hjärtat var lätt som
en boll, och du lekte med det och skrattade; och sedan ryste du till,
då ’ du af ovarsamhet råkade vidröra en farlig nerv, så att demonen
sprang upp, demonen med sitt stora vilda hår, den röda demonen, för
hvars skull du då göt så bittra tårar, och åt hvilken du i dag skrattar
som åt en fågelskrämma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
