Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 19—20 - Norsk lyrik (diktsamlingar af Nils Collet Vogt och Eyvind Boye), af Emil Kléen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8i8
jVørsk lyrik.
Att skrifva vers, ge ut poemböcker här hemma, är som bekant
ett skäligen otacksamt göra. Publiken — att nu inte tala om . hrr
bokförläggare — tyckes ha en gång för alla fått klart för sig, att landet ej
har råd att föda mer än ett par tre lyriska diktare, och när vi nu redan
ega dem och till på köpet tre sådana hors de concours som hrr Levertin,
Heidenstam och Fröding, må man förlåta de unga poeterna, att de hellre
ägna sig åt nyttigare — och framförallt mera lukrativa sysselsättningar —
än fresta diktsamlingsutgifvandets törnströdda golgataväg. Skulle den ock
i ett eller annat enstaka fall leda till äran och härligheten, bär den i de
allra flesta till en korsnagling, vid hvilken det inte ens blir ett byte öfver
för kritikens krigsknektar att dela.
Annorlunda synas förhållandena gestalta sig i Norge. Där tyckes
det åtminstone finnas någon resonnansbotten för poesi, äfven om diktaren
skulle vara ung till åren och bringa sitt vin tämligen ojäst pä bordet.
Och så har man ju där i landet ingen C. D. W. att värna »hemmen»
mot den omoraliska litteraturens invasion!
Helt visst skulle denne kritiker icke tvekat att hänföra Niels Collet
Vogts nyaste diktsamling Fra Vaar till Høst (Kristiania Olof Norlis
Forlag) under nämda kategori. Ty hr Vogt sjunger mindre om
kors-bärandets öfversinliga fröjder än om lifsnjutningens sinliga; han har öppet
öga för skönhetsblommorna, som växa vid vår lefnads allfarsstig, och
bryter dem dristigt, när deras doft frestar honom.
Öfver hufvud taget gör den unge diktaren intryck af att sitta inne
med rikare möjligheter än hvad som ännu tagit sig uttryck i hans poesi,
så vidt man af föreliggande häfte kan döma. Man påträffar stundom i
detsamma alltför vårdslöst nedkastade stämningar, hvilka skulle vunnit
på att blifvit omsorgsfullare utförda, fördjupade så att säga, i stället för
att de nu ofta, afbrytas af ett utropsteckens något brutala pisksmäll.
Eljes är hr Vogt, hvad fransmännen kalla, un evæateur puissant.
Med några få penseldrag målar han ett landskap, en själsstämning, en
situation, sa att det etsar sig fast i ens minne med det personligt
upp-lefdas hela styrka. Hans lyrik är framför allt spontan. Den söker icke
efter uttrycken; den är intet filigramsarbete; frisk och flödande väller
den fram ur diktartemperamentets rika källsprång. Denna hans
omedelbarhet visar sig särskilt i samlingens erotiska dikter. Han njuter
synbarligen af att fä måla sin älskade i fylliga, mättade färger, »høi og
slank og himmelblaa» med älskogsfulla, trotsigt röda läppar . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
