Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 19—20 - De Wittrockska leksaksbergen vid Bergielund, af Vertumnus. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
830
under de senaste vintrarna levererat stenblocken? Från de små och få
bergknallarna i trädskolorna har ej mycket sten kunnat erhållas och
stenen som kommit från strandvägen hade på platsen varit väl behöflig för
utvidgande af de nu helt smala och obetydliga strandpartierna. Och
den där leran må aldrig så mycket förtjäna hr professorns beröm för
»smidighet», men det har förut tydligt framhållits fördelen af att ha låtit
leran ligga där den låg, och påståendet att denna blålera, hvilken så
snart den torkar visar sig som s. k. »papplera», är rent af utmärkt för
växtodling, specielt fjällväxtodling, vore rent af häpnadsväckande, om man
ej förut hade sig väl bekant halten af sagesmannens ogenerade
fackmässiga uttalanden uti saker, hvilka röra praktisk hortikultur. Man
be-höfver endast kasta en blick på rutorna af de växtsystem, som äro
belägna i dalsvackan närmast dammen, för att se huru växtligheten på
dessa tydligen är den sämsta i hela trädgården, huru ömtåligare och
finare sorter där föra ett tynande lif eller ha gått ut. Oaktadt mångårig
kultur är den sortens sterila lermylla, som där finnes, mycket olämplig
för växtkultur och själfva den råa leran naturligtvis ännu otjänligare.
Äfven på angränsande land inom ekonomiträdgården visar sig denna
papplera ytterst svår att bringa i kultur och det oaktadt att där år efter
år hvarjehanda jordförbättringsmedel blifvit påförda.
Att parkens gräsmattor skulle sönderstyckas af ännu flera gängar
och stigar kan man väl ändå knappast tro, och om icke de ofantliga
massor af matjord, som erfordras för täckande af samtliga stenhögarna,
hädanefter skola hämtas frän ekonomiafdelningens trädgårdsland, återstår
väl endast att inköpa den behöfliga jorden från annat håll. Inom den
botaniska afdelningen ha märkligt nog endast under de båda sista
somrarna hundratals lass af den yppersta matjorden blifvit till men för
växtligheten bortförda för att användas på annat håll. Trädgårdslanden
ligga därför nu flerstädes under gångarnas nivå. Men jord kan
naturligtvis ånyo köras fram till rutorna. Å Bergielund har man en gäng för
alla vant sig att betrakta detta ständiga forslande fram och tillbaka af
jord, stenar och grus som något för institutionen specifikt.
Inseende det hopplösa att med argument öfverbevisa allmänheten
om fördelen att bygga berg, söker professor W. sin räddning genom att
dels själf, dels genom sina tidningsgossar kasta ansvaret för det olyckliga
företaget dels på alla Sverges botanister, som skulle ha gillat hr W:s
plan för den blifvande anläggningen, dels på akademien, som stadfäst
densamma. Nu är visserligen planen, sådan den föreligger på kartan, i
mönster efter den nya tidens trädgårdar i Tyskland, där just biologiska
och växtgeografiska anordringar intaga en viktig plats, i det stora hela
ganska acceptabel, och den som betraktar den, utan att vara synnerligen
lokaliserad på platsen, äger ej de nödiga förutsättningarna för att
upptäcka bristerna i densamma. Men hvilken af de botanister, för hvilka
professor Wittrock visat den uppgjorda planritningen, kunde väl
föreställa sig att på den med »alpinetum» betecknade fläcken skulle
uppstaplas sådana oerhörda stenmassor, att sålunda alldeles i onödan — då
ju fjällväxterna på alldeles samma plats skulle ha vuxit betydligt bättre
nere på själfva marken — summor skulle förslösas, hvilket haft till
följd ett afsevärdt rubbande af anstaltens ekonomi, och att det förut
af vederbörande i främsta rummet påtänkta växthuskomplexet skjutits
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
