Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 19—20 - De Wittrockska leksaksbergen vid Bergielund, af Vertumnus. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
831
alldeles å sido? Hvilken af alla Sverges botanister anser sig böra
dela ansvaret för och vill väl taga i försvar detta och andra
missgrepp i rent praktiskt hänseende, professor Wittrock ’ begått under
årens lopp? Det är ju för öfrigt professor Wittrocks snart sagdt fixa
idé, att detta bergbyggande är något så högst nödvändigt och förtjänstfullt,
att det torde knappast vara rådligt för någon annan att på Bergielund
i detta ömtåliga ämne uttala någon kättersk åsikt. Man kan ock taga
alldeles för gifvet, att ett stort antal af de botanister liksom andra
besökande, hvilka blott aflagt ett flyktigt besök vid Bergielund, icke
närmare reflekterat på saken, kanske antagit att arbetet vid stenhögarna
afser erhållande af byggnadsmaterial. Det torde ock vara antagligt, att
ytterst få svenska botanister praktiskt sysslat med fjällväxtodling. Men
det veta vi, att svenska botanister och andra vetenskapsmän, hvilkas
namn voro vidt kända innan professor Wittrock började docera
»horti-kulturens grunder», icke beundra detta verk. Likaledes veta vi, att
åtskilliga utländska botanister till och med helt nyligen vågat bestrida det
förnuftiga i saken, och slutligen veta vi, att bland alla den praktiska
växtodlingens och anläggningskonstens representanter inom vårt land ej råder
mer än en mening i denna fråga, och den går i rakt motsatt riktning
till hr professorns egen af hr J. N. N. understödda uppfattning.
Planen för ett alpinetum på en gifven plats inom trädgården är
af akademien faststäld, säger professor Wittrock, och måste fullföljas.
Må så vara, men sedan trädgården nu fått utbetala så dryga lärpengar
för den tredjedel, soni byggts upp till en obehöflig höjd, så förefinnes
väl intet akademiskt hinder för att man skulle kunna nöja sig med den
lösa sten, som finnes framförd på platsen, och med denna anordna de
öfriga fjällväxtafdelningarna på deras gifna plats. Icke kan väl
upptornandet af stenhögar till en viss höjd anses vara hufvudsaken; om dessa
stenhögar bli 20 å 30 fot högre eller lägre, är väl alldeles likgiltigt ur
botanisk, ehuru icke ur ekonomisk synpunkt. Hufvudsaken är väl ändå
själfva odlingen af fjällväxterna. Det är sålunda ännu icke för sent att
rädda betydande summor till publici, till hortikulturens och botanikens,
till akademiens och icke minst till professor Wittrocks egen verkliga nytta.
I Bergii testamente förekommer omedelbart framför orden »till
en skola för hortikulturens. upphjälpande» just uttrycket »till publici
nytta» och citeras detta äfven annorstädes, men icke i den af professor
Wittrock utgifna broschyren om Bergianska stiftelsens historia och i hans
svaromål i Dagbladet. I professor Wittrocks muntliga instruktion till en
af trädgårdens tjänstemän-härom året hette det ock: »detta är en enskild
vetenskaplig institution, som ’vi’ stänga för allmänheten hvilken dag vi
vilja, men så länge den uppför sig anständigt, så får den dock fritt
promenera här.»
Genom Bergii testamente »till landets bästa och publici nytta», till
hortikulturens och — först i sista hand — botanikens gagn äger Sverge ett
dyrbart arf och det är pressens skyldighet att bevaka, det den
egendom, som donator på sin sotsäng säger sig ha »med mycken svett
och möda under Guds milda välsignelse förvärfvat», användes på
föré-skrifvet sätt och icke förslösas.
Och att, om professor Wittrock fortfarande tillätes styra och ställa
såsom han hittills gjort, hufvudafsikten med testators gåfva uppenbart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
