Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 21—22 - Trälens sånger, af Svatopluk Cech, öfvers. af Alfred Jensen. XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Trälens sånger
af
Svatopluk Cech.
Öfvers. från cechiskan af Alfred Jensen. *
XV.
På hemväg jag och en kamrat en gång
igenom vilda ödemarken trängde,
där hundraårig skog stod tät och trång,
och slingerväxter, som bland träden klängde,
förbytte dag till natt. En gren vi skuro,
och medels den på skuldrorna vi buro
en säck med säd och andra varor i.
Vår gång bevingades af väktarns skri
och genom slagen af hans hvassa hassel.
I snåren hördes plötsligen ett prassel,
och strimman af ett vilddjurs sträckta kropp
liksom en pil igenom luften lopp.
Ett jämmerrop förnams, och ned föll stången
på sargadt bröst, där blodets purpur flöt
— det var min vän, som, ögonblickligt fången
af djurets skarpa klor, sig vred och tjöt.
Vår väktare till motvärn rustad stod;
men sedan besten sugit likets, blod,
ett blixtsnabbt språng den emot honom tog
och in i mon sitt nya byte drog.
Af fasa gripen, tog jag i förvar
det spjut, som väktarn hade lämnat kvar,
och flydde bort. Men skogen mörk sig tedde,
och nattens slöja tätare sig bredde.
Besinningslös jag hastade framåt
och vilse gick. Men uppåt bar min stråt,
där slingerväxter färre trådar skjutit.
Allt djupare sig nattens mörker slutit
* Forts, från häft. 17 —18.
54
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
