Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 21—22 - Trälens sånger, af Svatopluk Cech, öfvers. af Alfred Jensen. XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
848
af ängens blad och blom en enkel krans,
på hvilken daggens klara droppe faller
med skiftning som af glänsande kristaller.
Men all naturens fägring dock ej var
så skön som själfva hennes ögonpar,
likt hindens, som i skogens snår sig gömmer:
än tankfullt hennes blick beslöjad drömmer,
än åter under barnslig lek, och gamman
den glänste fram som klara solskensllamman
och rundt kring sig ett haf af skimmer tömmer.
I solglans hennes blickar smälte hop
med läppens rodnad och med munnens löjen,
som födde kindernas och hakans grop
och vinkade till kärlek och till nöjen.
Ja, hela denna härliga gestalt
förkroppsligade glädjen hundrafaldt.
Så småningom jag också gripen vardt
af hennes glädjes smittande exempel.
Den skugga skingrades, som tung och svart
mig tryckt med slafveriets hårda stämpel:
öch skämtets fjäril, som sin honung sög
ur hennes läppars röda kalk begärligt,
ånyo till min mun i guldglans flög
och smekte mig så dårande och härligt.
Vid grottans dörr vi njöto många stunder
af all den fägring, detta landskap skänkte.
Långt bort mot horisontens rand inunder
vår fot sig bergens mjuka vågor sänkte
uti en trollsk och mystisk skymningsslöja,
där trädens grönska hade skiftat färgen
till purpur, där smaragd dock än tycks dröja,
med yppig växtlighet, som skylde bergen.
I långa bukter fjällens ryggar flöto
mot dalen ned och all sin grönska göto
uti ett haf af kullar och af toppar;
än åter långa språng de trotsigt togo
ibland granitens jättestora kroppar,
hvars hufvuden mot solen kungligt logo.
Mot dessa väggars lodrätt stela brant
små klippor sina hvassa spetsar prässat,
som om ett diadem af diamant
sig flätat kring om bergets gråa hjässa:
och slingerväxters täta rikedom
föll ned med fransar uitaf blad och blom.
Bland dessa lummiga och täta lunder
en kedja utaf dalar djupt inunder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
