Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 21—22 - Trälens sånger, af Svatopluk Cech, öfvers. af Alfred Jensen. XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
849
sig sträckte ända bort till hafvets rand,
som rodnade i solens sista brand.
Likt fina väfnader sig skuggor spunno:
än skymtade de matt och än försvunno.
Men när på jorden mörkrets dok sig bredde,
flög blicken svärmiskt ut på fjärran spaning:
en annan, öfversinlig värld sig tedde,
och hjärtat fylldes af en salig aning.
Och plötsligt kände jag, hur händer små
emot min hals sig ömt och sakta höjde,
och huru lockar sänkte sig därpå
från hennes panna, som sig framåt böjde.
När jag mot Zajma halft mig vände om,
en blick af kärlek mig till möte kom
inunder tårefyllda ögons bågar,
där längtan glöder och där glädje lågar.
Mig grep en känsla utaf säll berusning,
och mäktigt blossade den heta flamman,
då våra armar möttes med förtjusning,
och tvänne hjärtan klappade tillsamman.
Uti ett Edén lefde hon och jag;
hvar dag förlänade en ny förtrollning,
hvar blomma hade ständigt nytt behag.
Men icke blott af Zajmas yttre hållning
jag tjusad vardt, men ock af ädla anden,
så ren, så skön som klara gryningsbranden.
Dock stundom grumlades den sälla synen
utaf en skugga, som i början skyggt
och lönligt smög sig fram och slutligt tryckt
sin prägel på de dystra ögonbrynen.
Inför mitt inre öga trängde fram
en hop af arma under okets börda
med pannan märkt af lidande och skam.
Där blefve hårda bojors läten hörda
och tandagnisslan, stönande och slag,
som tycktes spörja: huru kan och vågar
du njuta af ditt lif med välbehag,
när ständig möda dina bröder plågar?
Då kändes det som om jag med mitt nöje
begått en synd emot min bror, min vän. —
Men Zajmas skratt och hennes ögons löje
dref alla dessa skuggor bort igen.
Från grottan Zajma följde mig en gång
att hämta vatten ur en källas språng.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
