- Project Runeberg -  Nordisk revy för litteratur och konst, politik och sociala ämnen / Årg. 1. 1895 /
850

(1895-1899) With: Erik Thyselius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 21—22 - Trälens sånger, af Svatopluk Cech, öfvers. af Alfred Jensen. XV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Jag ärnade på jakt till skogen ila;

men stöclcl mot spjutet, än en stund jag dröjde
och såg, hur vig och. smidig som en rila
hon öfver hufvudet sin kruka höjde,
och huru hennes lockar fritt sig smögo
omkring den krans, som hennes panna prydde.
På nytt till Zajma mina blickar flögo,
där hon bland snårens gömslen hastigt flydde,
och hennes smärta skepnads fina linjer
försvunno efterhand bland täta pinjer.

När hon var borta, trängde till mitt öra
från hennes mun dock än den älsklingssång,
hon ofta sjungit. Jag mig tycker höra
ännu dess toner denna sista gång.

Liksom en blomma lyser
af arla-daggens sken,
och liksom ringen hyser ;
en pärla eller sten;

som himlen bär mång’ stjärna,
och bergens malm kristall —
din bild af trogen tärna
i hjärtat bäras skall.

Dörr skola bergen bräckas
och hafvet blifva torrt;
förr måste solen släckas,
och månen blekna bort;

förr skall man själf mig gömma
i mörk och kylig gr af,
förr än jag kunde glömma
den kärlek, du mig gaf.

Knappt hade denna visa tonat ut
i skogens djup, där snåren blicken stängde,
då grenars prassel och ett ömkligt tjut
allt närmare till mina öron trängde,
och en förfärlig bild steg fram till slut:
en gammal gumma, i hvars gråa lockar
och fåror ålderns snö sig fäst i flockar.
De paltor, som den gamla lindat kring
sin magra kropp, förstörts af törnens sting.
Utur den sargade och tärda barmen
flöt blod; af skräck och ängslan hennes blick
var slö och vild, där stapplande hon gick
och bar ett stackars barn på trötta armen.
Då denna grupp förbi mitt öga gled
vid gummans bröst den lille ömkligt kved.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 20:07:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nordrevy/1895/0860.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free