Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 21—22 - Det modärna Rom, af Scipio Sighele
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
885
Det modärna Rom.
Så gammal och berömd är staden Rom, att legenden, den
primitiva formen för historia, helst visar den omgifven af en gloria. Hvarken den
modärna historieskrifningens matematiska noggrannhet eller det nyktra
praktiska sinne, som utmärker vårt århundrade, tyckes förmå tränga in
i den romerska campagnan, i den ljudlösa, hårda ensamhet, i hvilken
den eviga staden hvilar som ett lejon i öknen. Vetenskapen tiger, där
konsten talar. Och konsten, vare sig verklig eller konventionel, finner
ännu sitt behag i skildringen af ett nästan medeltidsartadt, ett i hög
grad påfligt Rom, där människorna lefva på minnen och dö i malaria.
Förgäfves bevisar oss statistiken, att sumpfebern alldeles försvunnit,
för-gäfves bekräftar erfarenheten, att man befinner sig bättre i Rom på
sommaren än i någon annan italiensk stad, förgäfves förkunna nya
byggnader en ekonomisk lyftning, och såväl politiska som intellektuella
förhållanden vittna om, att hela italienska statens lif pulserar i dess
hufvud-stad: främlingarna se fortfarande Romulus’ stad med de resandes för
femtio år sedan gamla dammiga glasögon och nöja sig med att upprepa
den gamla sägnen i siället för att beriktiga den genom ett studium af
den modärna historien. Om jämförelsen icke syntes trivial, skulle jag
vilja säga, att Rom lider under trycket af sin egen forntid, liksom en
adelsättling, hvilken har allt för många berömda förfäder för att kunna
hoppas att någonsin med egen kraft inpassa en ny ädelsten i
familje-ärans krona. 4
Och dock har Rom först helt nyligen fullbordat en af de
underbaraste hjältedikter, som någonsin förekommit, sammanfogat de spridda
delarna af en sedan århundraden söndersliten statskropp och återfödt det
Italien, mot hvilket sedan det romerska käjsardömets stora enhetsverk
den politiska lyckans sol aldrig hade lett.
Den 20 september i år hade den eviga staden att fira den
tjugufem te årsdagen af frigörelse, sitt silfverbröllop med det stora italienska
fäderneslandet. Det italienska parlamentet har vid sin sista samvaro
under sommaren antagit en lag, som gör den 20 september till
nationaldag. Några framstående män bekämpade detta lagförslag, emedan de
ansågo icke nödigt att öka antalet af våra festdagar, som redan nu är
tillräckligt stort, för att förskaffa oss den tråkiga titeln af karne valsnation;
icke heller behöfde den ärorika stormningen af Porta Pia någon officiel
och påtvungen minnesfest. Vidare fruktade man att väcka anstöt i
Vatikanen och att det där skulle uppfattas som en utmaning, om man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
