Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 21—22 - Det modärna Rom, af Scipio Sighele
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
887
och icke minst med söner af sädana familjer, som utmärkt sig genom
sin patriotism. Historia och tradition bli hvarken, så lätt undertryckta
eller utrotade, och minnet om kyrkans försvunna storhet och påfvedömets
makt återverkar ännu vidt och biedt. Det klerikala partiet i egentlig
bemärkelse kan dessutom glädja sig åt ett omedvetet, men ingalunda
betydelselöst understöd af alla dem, som äro religiösa, ehuru de icke vilja
vara med om en påfvekonung, ett återställande af den högste prästens
världsliga makt. Gränsbestämmelserna mellan ett blott erkännande af
pontifex som det andliga eller ock som det världsliga öfverhufvudet äio
i Rom så obestämda, att de ibland lika mycket utmana det hvita som
det svarta partiets motvilja. Dessa båda obestämbara nyanser äro de
tecken, som skilja den romerska aristokratien i hvita eller svarta, allt
efter som vederbörande lutar mera åt kvirinalen eller åt vatikanen; men
mellan båda dessa färger råder ett beständigt utbyte af sociala
förhållanden och så mycken ömsesidig tolerans, att ur deras blandning uppstår
en grå partifärg, såväl på ena som andra sidan Tibern.
Roms borgarklass — efterblifven och uppfyld af alla de fördomar,
som karaktärisera borgarklassen i de sydliga länderna — har icke
förstått att höja sig till samma nivå och inflytande som i andra städer.
Framför allt är Rom intet industrielt centrum och erbjuder icke det
personliga initiativet och affärssinnet de kanaler, genom hvilka annorstädes
rikedom och makt tillflyta bourgeoisien. Därjämte huserar i Rom
ständigt en koloni italienare från landsorten, som såväl på det materiella
som det intellektuella lifvets område förstått att eröfra och förstå att
behålla de första platserna. De bästa handelsaffärerna tillhöra med få
undantag piemontesare, genovesare, napolitaner och sicilianer, de högsta
ämbetena inom ministärerna och i administrationen äro besatta med män
från landsorten, tidningsväsendet är nästan uteslutande i dylika händer.
Den infödda delen af befolkningen öfverstiger knappt 50 procent, den
öfriga delen utgöres af så kallade buzzurri, personer som strömmat dit
från norra och södra Italien för att exploatera denna härliga stad, som
hvarje århundrade påtryckt sin stämpel och som ändock kan kallas
jungfrulig med afseende på försöken att upplöja dess mark med den
mo-därna kulturens plogbili. Rom visar i yttersta grad, ja ända till
öfver-drift samma karaktärsdrag som alla andra hufvudstäder, hvilka i
allmänhet blott förmå att utveckla utifrån dem tillförda frön, icke själf
frambringa dessa frön. Vårdarinnor, icke mödrar! Granska Roms historia
och man skall finna dussintals berömda män från dess omgifning, icke
en enda verkligt stor man, som varit född i själfva Rom. Alla
hufvudstäder likna drifhus, där en stegrad civilisations konstgjorda värme
underbart utvecklar människoplantan; men äfven däri äro de lika drifhus, att
de måste finna sig i att sköta om plantor, som komma från fjärran
trakter.
Rom befruktar talangen, men själfva Rom förstör karaktären. Stora
skandaler, som ett Panama och ett Panamino äro möjliga endast i Paris
och i Rom, emedan endast i en stor stads vimmel ledande mäns
an-stötliga lefnadssätt kan en längre tid förbli okändt eller tolereradt, och
endast i hufvudstäder explodera bomberna af en osedlighet, som i
landsorten småningom men i tillräcklig tid skulle dragas fram i ljuset.
Jag kan icke påminna mig af hvilken den sentensen är, att landet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
